J gör idag sin sista arbetsdag innan han går hem på pappaledighet.
Jag gör idag min sista ordinarie dag som mammaledig.
På måndag börjar eländet. Eller elände och elände...
För jag ska säga att det nog känns ganska bra ändå att börja jobba nu.
Trots allt. Jag kommer sakna Lilla E nåt så vansinnigt mycket. Och jag kommer säkert bli både snyftig och melankolisk emellanåt.
Men, jag försöker intala mig att jag kommer klara det galant. Det är åtminstone den inställningen jag måste ha. Förhoppningsvis uteblir panikattackerna jag har drömt mardrömmar om på nätterna. Att jag ska komma tillbaka till jobbet, jobba en halv dag och sen få värsta anfallet av hemlängtan. Liksom tappa andan och trilla omkull. Behöva andas i en papperspåse för att få luft och se alla mina kollegor stå i ring runt mig. Sen kommer chefen och skakar på huvudet, säger "sicket spektakel".
Nej, så får det verkligen inte bli. Inte!
I morrn kväll ska vi fira in det nya året hemma hos A och B. Vi blir ett gäng på 13 personer. Vuxna och barn. Lilla E har redan plockat fram nyårsstassen ur garderoben och putsat upp sina lackskor. Vad jag ska ha på mig har jag faktiskt ingen aning om. Det blir nog inte nåt glittrigt. Jag äger inte så många glittriga grejer. Det blir vad det blir. Menyn för nyårsafton har vi delat upp och det föll på vår lott att tillsammans med L och H (våra kära Thailands-medresenärer) fixa till nån smarrig efterrätt. Tadaaa...
Det blir en Vitchoklad och karamellmousse
Vid sidan av denna blir det en Citrussallad med pistagenötter
Förhoppningsvis blir det gott och bra. Men med ingredienser som vitchoklad, grädde och non-stop är det svårt att misslyckas.
Allt smakar ju gott!
Vad resten av menyn kommer bestå av blir en överraskning.
Det får vi veta i morrn kväll, halv sex. Då börjar kalajset!
GOTT NYTT ÅR!
Vi hörs och ses på andra sidan. Förhoppningsvis glada och välmående.
Utan allt för mycket huvudvärk och raketångest.
torsdag 30 december 2010
tisdag 28 december 2010
Hänt sen sist...
Beställt ett nytt element till köket - check
Kollat in mellandagsrean - check
Haft ångest light för att jag börjar jobba om en vecka - check
Träffat M, bästaste M, och druckit vin - check
Varit i Laholm och köpt fina kläder till Lilla E - check
Funderat lite över nyårsafton - check
Bastat OCH drällt runt naken i snön efteråt - check
Ätit stans godaste kebab med saffransris - check
Konstaterat att vår bil har ett anti-spinn-system,
som fungerar - check
Kollat in mellandagsrean - check
Haft ångest light för att jag börjar jobba om en vecka - check
Träffat M, bästaste M, och druckit vin - check
Varit i Laholm och köpt fina kläder till Lilla E - check
Funderat lite över nyårsafton - check
Bastat OCH drällt runt naken i snön efteråt - check
Ätit stans godaste kebab med saffransris - check
Konstaterat att vår bil har ett anti-spinn-system,
som fungerar - check
måndag 27 december 2010
När tomten kom
Jag minns inte hur gammal jag var när jag slutade tro på tomten.
Vad jag minns är att mamma och pappa, när jag och brorsan var små, ibland "hyrde" in nån utomstående som fick agera tomte.
Ett år böjde sig tomten lite för djupt över de tända ljusen på soffbordet. Givetvis började skägget brinna. Kanske var det då jag slutade tro.
Lilla E fick möta tomten redan förra julen men var då alldeles för liten för att uppfatta vad som pågick. I år kom tomten på nytt. Och efter att ha studerat den skäggprydde figuren, och kikat under lugg ett tag, togs julklapparna emot med en allt stegrande förtjusning. Tomten, en granne till mamma och pappa, gjorde ett jättebra jobb. Inte minst för att även vi vuxna fick många fina paket. Tack så mycket för alla presenter!
Vi började julafton med en rejäl frukost.
Här har ni Lilla E med munnen full av pepparkaka - såklart!
Lite senare kom den RIKTIGA tomten.
Men det händer att han går omkring på stadens gator som en helt vanlig man...
Jag fick ett par såna hära. Ett par sprillans nya trädgårdshandskar. Det är jättebra!
Och så fick jag en ny radio. Att ha i stället för den som E har lekt sönder. Ja, jag fick så många bra saker. J också. Men den av oss som fick mest var självklart Lilla E. Paketen innehöll allt möjligt:
Böcker, kläder, en traktor, tält, lego á la Duplo, bondgård med djur...
Så här ser min nya radio ut:
Den ska jag lyssna på så fort jag har packat upp den ur kartongen.
Vad jag minns är att mamma och pappa, när jag och brorsan var små, ibland "hyrde" in nån utomstående som fick agera tomte.
Ett år böjde sig tomten lite för djupt över de tända ljusen på soffbordet. Givetvis började skägget brinna. Kanske var det då jag slutade tro.
Lilla E fick möta tomten redan förra julen men var då alldeles för liten för att uppfatta vad som pågick. I år kom tomten på nytt. Och efter att ha studerat den skäggprydde figuren, och kikat under lugg ett tag, togs julklapparna emot med en allt stegrande förtjusning. Tomten, en granne till mamma och pappa, gjorde ett jättebra jobb. Inte minst för att även vi vuxna fick många fina paket. Tack så mycket för alla presenter!
Vi började julafton med en rejäl frukost.
Här har ni Lilla E med munnen full av pepparkaka - såklart!
Lite senare kom den RIKTIGA tomten.
Men det händer att han går omkring på stadens gator som en helt vanlig man...
Jag fick ett par såna hära. Ett par sprillans nya trädgårdshandskar. Det är jättebra!
Och så fick jag en ny radio. Att ha i stället för den som E har lekt sönder. Ja, jag fick så många bra saker. J också. Men den av oss som fick mest var självklart Lilla E. Paketen innehöll allt möjligt:
Böcker, kläder, en traktor, tält, lego á la Duplo, bondgård med djur...
Så här ser min nya radio ut:
Den ska jag lyssna på så fort jag har packat upp den ur kartongen.
söndag 26 december 2010
Annandagen
Åh, vad jag njuter av lugnet som julen fört med sig.
Vi har inte stressat alls. Har haft det så bra.
Jonas är ledig i morrn också. Då kanske vi ska in till stan
och trängas lite. Men bara kanske.
I vårt kök har ett element börjat läcka, så det måste vi fixa till.
Jag håller på att bli förkyld och försöker kurera mig med
skumtomtar och clementiner.
Om det är en vinnande taktik vet jag ej.
I morrn ska jag lägga in lite bilder här. Visa hur det gick till när tomten kom. Tills dess; Fortsatt julefrid på Er allihop!
Vi har inte stressat alls. Har haft det så bra.
Jonas är ledig i morrn också. Då kanske vi ska in till stan
och trängas lite. Men bara kanske.
I vårt kök har ett element börjat läcka, så det måste vi fixa till.
Jag håller på att bli förkyld och försöker kurera mig med
skumtomtar och clementiner.
Om det är en vinnande taktik vet jag ej.
I morrn ska jag lägga in lite bilder här. Visa hur det gick till när tomten kom. Tills dess; Fortsatt julefrid på Er allihop!
torsdag 23 december 2010
Julen!
Den kan börja nu. Allt är fixat. Jag är till bredden
fylld av julstämning.
Fattas bara så som jag har spisat julskivor de senaste veckorna.
Glöggen är avsmakad,
flera gånger om.
Alla julklapparna
är nästan inslagna.
J kom precis hem från jobbet så nu kör vi.
Let´s go JUL 2010!
Vi kickstartar firandet i kväll med ett besök i Laholm.
I morgon bitti blir det julfrukost och senare, förstås, Kalle Anka. Ingen av oss är särskilt intresserade av Kalle Anka och hans vänner, men det hör ju liksom till så tv:n får stå på.
I morgon kväll kommer vi skåla i Linie Akvavit och säkert sjunga en visa eller två. Tomteskägg och luva är inhandlat. Jultomteskådis är inhyrd. Jag vet att Lilla E kommer få klappar. En hel hög.
Vi ser fram emot en lugn och skön julhelg med familjerna.
Med nära och kära. Men utan min bror som befinner sig
på uppdrag på andra sidan jorden. Vi tänker på dig!
Nu så...
Till Er alla; Ta det lungt.
Bygg en snögubbe.
Ät en extra pralin.
Lägg en slant i Frälsningsarméns gryta.
Le åt en främling.
Tänd ett ljus.
Och ha en riktigt GOD JUL!
onsdag 22 december 2010
Planen för dagen
Efter den senaste tidens slirande, och med barnvagnen i snömodd slitande, hade jag tänkt ägna några minuter åt att gnälla över kommunens usla snöröjning. Men jag struntar i det. För bor man i en kommun som anser sig vara för fattig för att ha gatubelysningen tänd på nätterna (!), så inser jag att bristfällig plogning är nåt jag får försöka lära mig att acceptera.
Om en stund ska vi ta bilen och åka hem till M och hennes lilla G.
Rakt in i skogen ska vi åka, Lilla E och jag. M är mästare i julstämning.
Jag ska insupa den med all kraft jag har.
Om en stund ska vi ta bilen och åka hem till M och hennes lilla G.
Rakt in i skogen ska vi åka, Lilla E och jag. M är mästare i julstämning.
Jag ska insupa den med all kraft jag har.
tisdag 21 december 2010
Om att bada bastu
Vi bor i ett hus. Vi har bastu. Det var den förre ägaren, allmänt kallad ingenjören, som installerade den. Att ha tillgång till en egen bastu,
är en lyx. Det är fanimej en lyx! Tråkigt bara att vi som bor i huset nu inte har vett att uppskatta det. Vi borde skämmas så sällan som vi bastar. Typ, bara ett par gånger om året. Det är kasst.
I går kväll, i månens blåa sken (såg ni vilken vacker måne det var?), skruvade vi på bastun och gjorde oss redo. J, Lilla E och jag.
När termometern visade på behaglig temperatur klev vi in. Det var E:s bastupremiär. Och av barnets ansiktsuttryck och kroppsspråk att döma, så var det en mycket behaglig upplevelse. Det tyckte vi också. Så där satt vi och njöt, och undrade varför i vi inte bastar oftare. Emellanåt gick vi ut i duschen och sköljde av oss. Sen in i den heta bastun igen. Nu kan man ju tycka att gårdagskvällen, med en temperatur på 10 minusgrader och med en vacker måne som sällskap, var som gjord för att gå ut och rulla sig i den djupa snön. Men så blev det inte. Inte den här gången.
Efter ett tag var vi nöjda. Lilla E dressade om till pyjamas och fick
sin kvällsvälling. Vi vuxna drack glögg. Denna glögg, denna glögg...
I går hette den BLOSSA. Det gör den oftast.
Ur gårdagens bastubad föddes mitt nyårslöfte. Jag brukar som regel inte ha såna, men jag tar tillfället i akt och avlägger ett redan nu:
Bastun ska användas.
Vår bastu ska prioriteras.
Vi ska sitta i den.
Minst två gånger i månaden.
Undantag kan ske för sommarmånaderna, om det råder extrem hetta.
Men endast och bara då.
är en lyx. Det är fanimej en lyx! Tråkigt bara att vi som bor i huset nu inte har vett att uppskatta det. Vi borde skämmas så sällan som vi bastar. Typ, bara ett par gånger om året. Det är kasst.
I går kväll, i månens blåa sken (såg ni vilken vacker måne det var?), skruvade vi på bastun och gjorde oss redo. J, Lilla E och jag.
När termometern visade på behaglig temperatur klev vi in. Det var E:s bastupremiär. Och av barnets ansiktsuttryck och kroppsspråk att döma, så var det en mycket behaglig upplevelse. Det tyckte vi också. Så där satt vi och njöt, och undrade varför i vi inte bastar oftare. Emellanåt gick vi ut i duschen och sköljde av oss. Sen in i den heta bastun igen. Nu kan man ju tycka att gårdagskvällen, med en temperatur på 10 minusgrader och med en vacker måne som sällskap, var som gjord för att gå ut och rulla sig i den djupa snön. Men så blev det inte. Inte den här gången.
Efter ett tag var vi nöjda. Lilla E dressade om till pyjamas och fick
sin kvällsvälling. Vi vuxna drack glögg. Denna glögg, denna glögg...
I går hette den BLOSSA. Det gör den oftast.
Ur gårdagens bastubad föddes mitt nyårslöfte. Jag brukar som regel inte ha såna, men jag tar tillfället i akt och avlägger ett redan nu:
Bastun ska användas.
Vår bastu ska prioriteras.
Vi ska sitta i den.
Minst två gånger i månaden.
Undantag kan ske för sommarmånaderna, om det råder extrem hetta.
Men endast och bara då.
måndag 20 december 2010
Bob Dylan
Har för tillfället tagit över Dollys plats i spelaren. Bob kan minsann sjunga julsånger han också. Jo, och han gör det riktigt bra. Bobsirribob´s julskiva är J:s favorit. Så klart. Han köpte den själv inför förra julen. Han kom hem från jobbet en eftermiddag och sa: "Nu har jag köpt nåt fint. I present till mig själv". Ungefär så sa han, slängde plattan på skivtallriken och tryckte på play.
Planeringen inför årets nyårsafton är nu spikad. Det var ett trevligt möte. Jag drack två öl. Vi var inte på Harrys, där var det fullt. Vi gick till Fox and Anchor i stället. Mycket mindre folk. Vid sju-tiden tog jag bussen hem. Ja, jag sa ju det. Att det skulle bli en lugn kväll.
Och utanför faller snön. Fortfarande.
Planeringen inför årets nyårsafton är nu spikad. Det var ett trevligt möte. Jag drack två öl. Vi var inte på Harrys, där var det fullt. Vi gick till Fox and Anchor i stället. Mycket mindre folk. Vid sju-tiden tog jag bussen hem. Ja, jag sa ju det. Att det skulle bli en lugn kväll.
Och utanför faller snön. Fortfarande.
lördag 18 december 2010
En skön lördag
Det vilar nåt stillsamt över den här dagen. Det är en skön lördag.
Snöskottning blir det säkert. Lite julfixande.
Tillverkning av Lasagne. Robinsonfinal?
I eftermiddag blir det planeringsmöte med A inne på Harrys.
Planeringsmöte inför nyår. Sån planering görs bäst över en öl.
Genom åren har den där ölen stått i centrum för en hel del planerande.
En, två, tre öl. Kanske flera...
Men idag blir det stillsamt. Det är sant.
Helt sant.
Snöskottning blir det säkert. Lite julfixande.
Tillverkning av Lasagne. Robinsonfinal?
I eftermiddag blir det planeringsmöte med A inne på Harrys.
Planeringsmöte inför nyår. Sån planering görs bäst över en öl.
Genom åren har den där ölen stått i centrum för en hel del planerande.
En, två, tre öl. Kanske flera...
Men idag blir det stillsamt. Det är sant.
Helt sant.
onsdag 15 december 2010
Pepparkakor - världens bästa?
Ja, i alla fall om man frågar Lilla E.
Färdiggräddade eller i deg-form, det är inte så noga. Allt pepparkaksrelaterat slinker ner utan några större procedurer.
I söndags bakades det pepparkakor hemma hos farmor.
I måndags bakades det pepparkakor hemma hos
mormor och morfar. De blev så fina!
I dag har vi varit på en pepparkaksrelaterad fika
hemma hos en av kompisarna från föräldragruppen.
Och E, hur nöjd som helst!
J frossar i pepparkakor med ädelost.
Jag frossar jag också. Helst i såna med kristyr.
Ni vet väl att man kan köpa färdig kristyr på tub?
Det har jag inte fattat förrän nu. I år.
Kristyr på tub. Värsta grejen ju.
Kan få piff på vilken pepparkaka som helst.
Piff piff!
Färdiggräddade eller i deg-form, det är inte så noga. Allt pepparkaksrelaterat slinker ner utan några större procedurer.
I söndags bakades det pepparkakor hemma hos farmor.
I måndags bakades det pepparkakor hemma hos
mormor och morfar. De blev så fina!
I dag har vi varit på en pepparkaksrelaterad fika
hemma hos en av kompisarna från föräldragruppen.
Och E, hur nöjd som helst!
J frossar i pepparkakor med ädelost.
Jag frossar jag också. Helst i såna med kristyr.
Ni vet väl att man kan köpa färdig kristyr på tub?
Det har jag inte fattat förrän nu. I år.
Kristyr på tub. Värsta grejen ju.
Kan få piff på vilken pepparkaka som helst.
Piff piff!
måndag 13 december 2010
Musikhjälpen
Tanken på att stänga in sig i en glasbur på ett torg och bara sörpla soppa i en vecka skrämmer mig inte alls. Jag hade lätt kunnat göra samma sak i kampen för det goda.
BARN ÄR INTE TILL SALU
Det kan inte sägas nog många gånger.
Skicka in ditt bidrag nu!
http://sverigesradio.se/musikhjalpen
BARN ÄR INTE TILL SALU
Det kan inte sägas nog många gånger.
Skicka in ditt bidrag nu!
http://sverigesradio.se/musikhjalpen
söndag 12 december 2010
I väntan på Lucia...
Fjärran från bomber och religiösa fanatiker har vi idag firat tredje advent hemma hos J:s mamma, E:s farmor. Med Bing Crosby som sällskap bakade vi pepparkakor, repade grönkål, drack glögg och gjorde julgodis. Alla J:s syskon med respektive var där. Kusinerna lekte med varandra och jag kan lova, Lilla E bjöd på hårt motstånd i brottningsmatcherna. Julpysslandet avrundades med nygrillat från trädgården. Korv och bröd smakar mums. Även med magen full av pepparkaksdeg. Tack alla för en fin eftermiddag!
En julfest
I fredags var vi på fest.
Det började med glögg och slutade många timmar senare.
I vimlet, på festen, fanns en hårt jobbande och aktiv Sverigedemokrat.
Tack å lov höll han låg profil.
Vid middagen satt jag bredvid en man från Skåne. Vi pratade om jakt, den skånska slätten och lite om en i mitten av 90-talet mycket känd tv-kock. Maten vi bjöds på, en tre rätters meny, var magnifik. Sill och varmrökt lax, en oxfilé som var som en dröm, en kittlande god saffranspannacotta. Ett gott rödvin därtill. En måltid som var som godis för själen, mitt i december.
Efter maten var det liveband. Och jodå, jag dansade jättemycket. Precis så där mycket så att jag vaknade med träningsvärk i vristerna dagen efter.
Oh la la...
Det började med glögg och slutade många timmar senare.
I vimlet, på festen, fanns en hårt jobbande och aktiv Sverigedemokrat.
Tack å lov höll han låg profil.
Vid middagen satt jag bredvid en man från Skåne. Vi pratade om jakt, den skånska slätten och lite om en i mitten av 90-talet mycket känd tv-kock. Maten vi bjöds på, en tre rätters meny, var magnifik. Sill och varmrökt lax, en oxfilé som var som en dröm, en kittlande god saffranspannacotta. Ett gott rödvin därtill. En måltid som var som godis för själen, mitt i december.
Efter maten var det liveband. Och jodå, jag dansade jättemycket. Precis så där mycket så att jag vaknade med träningsvärk i vristerna dagen efter.
Oh la la...
onsdag 8 december 2010
Slutet är nära...
Mitt i allt julstök finns den där. Känslan av att slutet är nära.
För,
Nu är det bara 25 dagar kvar. Sen börjar jag jobba igen.
Och,
Jag tror jag har ångest. För det känns så där tjorvigt i magen när jag tänker på det. Och när jag tänker på det, så kommer jag på mig själv med att dra efter andan. Sen blåser jag ut luften och det blir till en lång djup suck.
Tiden har gått så fort!
Jag har ÄLSKAT att vara föräldraledig.
Snart är det dags för mig att lämna över till J.
Men först,
Tjugofem underbara dagar fulla av kärleksfrosseri, sönderrivna tidningar, borttappade nappar, smuliga golv, långa härliga promenader, sagoläsning, klapp och klang, fikapauser med tända ljus, slammer i kastrullskåp...
För,
Nu är det bara 25 dagar kvar. Sen börjar jag jobba igen.
Och,
Jag tror jag har ångest. För det känns så där tjorvigt i magen när jag tänker på det. Och när jag tänker på det, så kommer jag på mig själv med att dra efter andan. Sen blåser jag ut luften och det blir till en lång djup suck.
Tiden har gått så fort!
Jag har ÄLSKAT att vara föräldraledig.
Snart är det dags för mig att lämna över till J.
Men först,
Tjugofem underbara dagar fulla av kärleksfrosseri, sönderrivna tidningar, borttappade nappar, smuliga golv, långa härliga promenader, sagoläsning, klapp och klang, fikapauser med tända ljus, slammer i kastrullskåp...
tisdag 7 december 2010
Julstämning
Å denna jul, denna jul!
Kan man överdosera julstämning?
Julskivorna går varma i stereon. I´m dreaming of a White Christmas samsas med Stilla Natt och en Sockerbagare
som bor i staden. I love it!
J är inte lika entusiastisk som jag men får stå ut. Så enkelt är det.
Bäst just nu är Dolly Partons julskiva. Titta här så fin hon är.
Här sitter hon i sin sammetsklädda släde med bjällror på väg hem till familjen i Smoky Mountain för att fira jul. Med sig i släden har hon inte bara en stor säck med julklappar. Nej, under hennes vida kappa finns en hel barnkör vars änglalika röster skulle kunna få självaste Zeb Machahan
att brista upp i ett stort leende.
Oj oj oj vilken julstämning det blir när man drar på Dolly Parton.
Kan man överdosera julstämning?
Julskivorna går varma i stereon. I´m dreaming of a White Christmas samsas med Stilla Natt och en Sockerbagare
som bor i staden. I love it!
J är inte lika entusiastisk som jag men får stå ut. Så enkelt är det.
Bäst just nu är Dolly Partons julskiva. Titta här så fin hon är.
Här sitter hon i sin sammetsklädda släde med bjällror på väg hem till familjen i Smoky Mountain för att fira jul. Med sig i släden har hon inte bara en stor säck med julklappar. Nej, under hennes vida kappa finns en hel barnkör vars änglalika röster skulle kunna få självaste Zeb Machahan
att brista upp i ett stort leende.
Oj oj oj vilken julstämning det blir när man drar på Dolly Parton.
måndag 6 december 2010
Se upp i backen!
Snö. Snö. Snö.
Den ligger kvar. De säger att det ska komma mera. Jippi!
I lördags gjorde Lilla E premiäråket i pulkabacken. I backen träffade vi på kusin O som är två år äldre och som nu klarar av att hålla sig kvar på en Snow-Racer. O åkte så snön yrde. E var lite mer stillsam av sig men mycket intresserad av sin kusins förehavanden. Efter att vi föräldrar dragit E i pulkan uppoch ner för backen en sisådär 25 gånger, tog vi en promenad runt kvarteret. Sen gick vi hem och drack glögg. Det var en härlig dag.
Den ligger kvar. De säger att det ska komma mera. Jippi!
I lördags gjorde Lilla E premiäråket i pulkabacken. I backen träffade vi på kusin O som är två år äldre och som nu klarar av att hålla sig kvar på en Snow-Racer. O åkte så snön yrde. E var lite mer stillsam av sig men mycket intresserad av sin kusins förehavanden. Efter att vi föräldrar dragit E i pulkan uppoch ner för backen en sisådär 25 gånger, tog vi en promenad runt kvarteret. Sen gick vi hem och drack glögg. Det var en härlig dag.
söndag 5 december 2010
IDOL 2010
Girlpower i all ära.
Och man får inte knarka. Men:
There can only be one...
En fantastisk Enter Sandman som fick varje hårdrocksmolekyl
i mig att fullständigt koka över.
En mäktig version av In the Ghetto.
There can only be one. JAY!
Hurray!
Och man får inte knarka. Men:
There can only be one...
En fantastisk Enter Sandman som fick varje hårdrocksmolekyl
i mig att fullständigt koka över.
En mäktig version av In the Ghetto.
There can only be one. JAY!
Hurray!
fredag 3 december 2010
Nya tider!
Direkt när Liten vaknade på morgonen märktes det att nåt hade hänt under nattens sömn. Den lilla kroppen verkade liksom mer sprittande än vanligt. Gunget i knäna, som ingår i hälsningsritualen på morgnarna, var lite säkrare. Stabilare.
Mamman lyfte ner Liten från spjälsängen, och Liten började gå.
De små benen bar plötsligt den lilla kroppen på ett helt nytt sätt. Och Liten, överlycklig över att de senaste månadernas idoga träning med "lära-gå-vagnen" äntligen gett resultat, knallade direkt fram till sin byrå och började leka. Mamman satt kvar i fåtöljen bredvid spjälsängen. Insåg efter ett tag att barnet inte pockade på nån som helst uppmärksamhet och att det var fullt möjligt att gå och klä på sig utan att behöva hålla koll på nån annan än sig själv. Efter påklädning av mamma och barn var det dags för frukost. Macka och gröt serverades.
Liten sittandes i sin stol. Adventsljus tänt på bordet.
Mamman med sin frukost, Liten med sin.
En liten sked i en liten hand, och Liten äter helt själv. Alltihop. Nästan ingenting tappas på golvet. Mackan slinker ner. Gröten likaså. Mamman sitter bredvid och kan nästan, nästan, läsa dagens Hallandspost från början till slut. Utan att bli avbruten.
Detta var den 1 december. Dagen då ett nytt kapitel påbörjades.
Ett kapitel kallat självständighet.
Mamman lyfte ner Liten från spjälsängen, och Liten började gå.
De små benen bar plötsligt den lilla kroppen på ett helt nytt sätt. Och Liten, överlycklig över att de senaste månadernas idoga träning med "lära-gå-vagnen" äntligen gett resultat, knallade direkt fram till sin byrå och började leka. Mamman satt kvar i fåtöljen bredvid spjälsängen. Insåg efter ett tag att barnet inte pockade på nån som helst uppmärksamhet och att det var fullt möjligt att gå och klä på sig utan att behöva hålla koll på nån annan än sig själv. Efter påklädning av mamma och barn var det dags för frukost. Macka och gröt serverades.
Liten sittandes i sin stol. Adventsljus tänt på bordet.
Mamman med sin frukost, Liten med sin.
En liten sked i en liten hand, och Liten äter helt själv. Alltihop. Nästan ingenting tappas på golvet. Mackan slinker ner. Gröten likaså. Mamman sitter bredvid och kan nästan, nästan, läsa dagens Hallandspost från början till slut. Utan att bli avbruten.
Detta var den 1 december. Dagen då ett nytt kapitel påbörjades.
Ett kapitel kallat självständighet.
tisdag 30 november 2010
Utflykt
I dag blir det Ullared och Gekås.
I ett soligt och vackert vinterväder.
Tut tut, håll i hatten!
Det står 21 saker på min inköpslista.
Alla som nån gång varit i Ullared vet att man oftast kommer därifrån med långt fler saker än man först tänkt sig. Jag lovar, dagen i dag kommer inte bli nåt undantag. Men 21 saker är vad jag har att utgå i från. Just nu.
I ett soligt och vackert vinterväder.
Tut tut, håll i hatten!
Det står 21 saker på min inköpslista.
Alla som nån gång varit i Ullared vet att man oftast kommer därifrån med långt fler saker än man först tänkt sig. Jag lovar, dagen i dag kommer inte bli nåt undantag. Men 21 saker är vad jag har att utgå i från. Just nu.
måndag 29 november 2010
Blinka Lilla Stjärna
Och helgen har varit mycket bra. Party, lite förkylning, träff med bästaste vännen, promenad i snön, korvgrillning, julsånger, skumtomtar och glögg. Men det där med att hålla sig vaken på kvällarna är verkligen inte min grej. Den senaste veckan har jag slagit alla rekord. Fredagskvällen var ett undantag, för då var jag ju ute på lokal, men alla andra kvällar har jag varit fullständigt knockad och somnat innan klockan slagit åtta. Jetlag i kombination med ett barn som tycker att dagarna ska börja långt innan bruklig tid, tar ut sin rätt. Kanske läge att börja lära sig dricka kaffe? Näe.., skulle inte tro det.
fredag 26 november 2010
Sista fredagen i november
Snön ligger vit på marken utanför. Vi laddar för advent.
På söndag har också Lilla E dopdag som vi säkert kommer fira på nåt vis. Jag är helt full av julstämning och då är det inte ens december. Jag längtar efter Janssons frestelse, pyntade ägghalvor och löksill. I detta nu tror jag att J är inne på Bolaget och botaniserar bland alla härliga glöggsorter. Jag har bara precis lärt mig tycka om glögg. Bättre sent än aldrig... Jag är så glad att jag inte gav upp utan övade och övade. För visst är det en trevlig last. År från år stod jag där med en mugg osande glögg i handen utan att fatta vitsen med det. Men så för ett par år sen lossnade det. Poletten trillade ner. Nu tycker jag om glögg. Russinen ratar jag fortfarande men glöggen slinker ner. Ha ha!
I måndags rotade jag fram våra lådor med adventspynt. Bland stakar och stjärnor låg E:s tomtedräkt från förra året.
Titta här sicken liten en! Den här bilden tog vi några dagar innan julafton förra året. Dressen visar sig passa i år också, trots alla vuxna centimetrar. Ja, den sitter ju förstås lite tajt men det råder ingen som helst tvekan om vem som ska vara tomte hemma hos oss även i år. Ho ho!
På söndag har också Lilla E dopdag som vi säkert kommer fira på nåt vis. Jag är helt full av julstämning och då är det inte ens december. Jag längtar efter Janssons frestelse, pyntade ägghalvor och löksill. I detta nu tror jag att J är inne på Bolaget och botaniserar bland alla härliga glöggsorter. Jag har bara precis lärt mig tycka om glögg. Bättre sent än aldrig... Jag är så glad att jag inte gav upp utan övade och övade. För visst är det en trevlig last. År från år stod jag där med en mugg osande glögg i handen utan att fatta vitsen med det. Men så för ett par år sen lossnade det. Poletten trillade ner. Nu tycker jag om glögg. Russinen ratar jag fortfarande men glöggen slinker ner. Ha ha!
I måndags rotade jag fram våra lådor med adventspynt. Bland stakar och stjärnor låg E:s tomtedräkt från förra året.
Titta här sicken liten en! Den här bilden tog vi några dagar innan julafton förra året. Dressen visar sig passa i år också, trots alla vuxna centimetrar. Ja, den sitter ju förstås lite tajt men det råder ingen som helst tvekan om vem som ska vara tomte hemma hos oss även i år. Ho ho!
torsdag 25 november 2010
Fem små fingrar - och en het kamin
I tisdags kväll hände det som inte får hända. Lilla E brände sig. Vår glödheta kamin kom i vägen för en liten ivrig människas lilla, lilla, fina hand. Spolning av kallvatten, Alvedon, Xylocain-salva, Aloe Vera - gel, coachning av LB i telefon... Efter en timmes hysterisk gråt kom E till ro i pappas famn.
Allting slutade väl. Handen blev inte farligt skadad och kommer att läka fint. Men usch och fy!
Allting slutade väl. Handen blev inte farligt skadad och kommer att läka fint. Men usch och fy!
måndag 22 november 2010
Tillbaka i kylan
Redaktionen på "På rätt sida Nissan" befinner sig nu åter i Sverige. Vi har lämnat solstolarna bakom oss och kastats rakt in i adventspyntandet. Tre veckor i Thailand har inte bara efterlämnat sig en klädsam solbränna, fina shoppingfynd och många minnen. Den har också efterlämnat sig en präktig tvätthög som vi nu betar av när lusten infinner sig. Hittills har vi varit duktiga, fem maskiner redan avklarade.
Vi har haft det så bra på semestern. Tillsammans och tillsammans med våra vänner. Lilla E har badat och badat. Favoritmaten var stekt ris med kyckling. Det gick hem i alla lägen.
Mmmmm, lät den lilla munnen varje gång det serverades. Mmmmm, sa vi vuxna också. För mycket god mat har vi ätit. Thailändarna kan det där.
Gott öl gör de också. Det har inte gått nån som helst nöd på oss.
J, som har fått öroninflammation, är hemma från jobbet idag. Han var hemma i går också. Stackars, stackars...
Två solstolar med storslagen utsikt - nu lediga för de som vill.
Vi har haft det så bra på semestern. Tillsammans och tillsammans med våra vänner. Lilla E har badat och badat. Favoritmaten var stekt ris med kyckling. Det gick hem i alla lägen.
Mmmmm, lät den lilla munnen varje gång det serverades. Mmmmm, sa vi vuxna också. För mycket god mat har vi ätit. Thailändarna kan det där.
Gott öl gör de också. Det har inte gått nån som helst nöd på oss.
J, som har fått öroninflammation, är hemma från jobbet idag. Han var hemma i går också. Stackars, stackars...
Två solstolar med storslagen utsikt - nu lediga för de som vill.
torsdag 28 oktober 2010
So Long, Farewell...
Nu drar vi.
Ni hittar oss till höger om kokospalmen.
Till vänster om mannen i den röda sarongen.
På en playa. I en pool. I en hängmatta.
Möjligtvis också vid en bardisk. Sippandes på något svalkande.
Skrivandes vacker poesi om tropiska nätter och evig vänskap.
I solnedgången.
Vi lovar att vara rädda om oss. Det gör Ni också. Okej?!
Puss och Kram!
Ni hittar oss till höger om kokospalmen.
Till vänster om mannen i den röda sarongen.
På en playa. I en pool. I en hängmatta.
Möjligtvis också vid en bardisk. Sippandes på något svalkande.
Skrivandes vacker poesi om tropiska nätter och evig vänskap.
I solnedgången.
Vi lovar att vara rädda om oss. Det gör Ni också. Okej?!
Puss och Kram!
tisdag 26 oktober 2010
Vi packar!
Nu fixas det för fullt här hemma.
Ni vet: "locket ska läggas på brunnen", "grisarna ska in i stian".
Om bara några timmar kliver vi på tåget som ska ta oss till
Kastrup och flygmaskinen som ska ta oss till Asien. Vi packar
och planerar. Mycket grejer blir det... Ändå försöker vi hålla det så litet som vi bara kan. Vissa saker är dock inte förhandlingsbara. Lilla E:s välling och gröt är två såna saker. Och necessären är fullproppad med diverse medikamenter. Att den väger en
6-7 kilo, det gör den säkert.
"Va´?!, jaha ja...,
finns det barn OCH apotek i den delen av världen också??"
Det gör det ju såklart, men vi vill gärna vara som scouterna.
Alltid redo.
Vårt hus lämnar vi i trygga händer. Under tiden vi är borta är det meningen att både fönsterbyte och byte av värmesystem ska ske. Vi kommer ligga på en strand och lata oss. Här hemma ska det arbetas, skruvas och mejslas.
Slit nu inte ut er hör Ni!
Ni vet: "locket ska läggas på brunnen", "grisarna ska in i stian".
Om bara några timmar kliver vi på tåget som ska ta oss till
Kastrup och flygmaskinen som ska ta oss till Asien. Vi packar
och planerar. Mycket grejer blir det... Ändå försöker vi hålla det så litet som vi bara kan. Vissa saker är dock inte förhandlingsbara. Lilla E:s välling och gröt är två såna saker. Och necessären är fullproppad med diverse medikamenter. Att den väger en
6-7 kilo, det gör den säkert.
"Va´?!, jaha ja...,
finns det barn OCH apotek i den delen av världen också??"
Det gör det ju såklart, men vi vill gärna vara som scouterna.
Alltid redo.
Vårt hus lämnar vi i trygga händer. Under tiden vi är borta är det meningen att både fönsterbyte och byte av värmesystem ska ske. Vi kommer ligga på en strand och lata oss. Här hemma ska det arbetas, skruvas och mejslas.
Slit nu inte ut er hör Ni!
måndag 25 oktober 2010
Ständigt tillstånd av lätt förvirring
Kanske har det med åldern att göra?
Men vänta nu.., jag är ju faktiskt inte så gammal. Vi avfärdar alltså den teorin snabbt och lätt. Kanske har jag druckit alldeles för mycket rödvin i mina dar? Hmmm.., den teorin håller inte heller. Tycker jag. I alla fall,
sen en tid tillbaka lever jag i ett ständigt tillstånd av lätt förvirring. Jag glömmer kvar grejer på oväntade ställen i huset. Jag kan gå från ett rum till ett annat utan att minnas vad det var jag skulle göra. Däremot är jag fortfarande en jäkel på att hitta saker. Eller hur mamma?!
Jag är nog är nog vad man skulle kunna kalla för disträ. Det är så där lagom behagligt. Oftast bara irriterande.
Lilla E:s personnummer är en sån där grej som av nån konstig anledning vägrar fästa i min minnesbank. Visst finns det där. Men när jag får frågan måste jag alltid fundera en sekund, eller två, eller tre, innan jag kan svara.
Så öppnar jag munnen och rabblar fram en sifferkombination. I samma sekund som jag gjort det ångrar jag mig och börjar om. För det känns fortfarande lite ovant och jag tror jag säger fel. Och människan som står bakom disken, t ex i receptionen på en vårdcentral, tittar på mig så där konstigt. Precis som att det är synnerligen märkligt att man inte kan sitt eget barns personnummer. Och människan tror säkert att jag har stulit barnet, att det inte ens är mitt. Att jag har hittat det på parkeringen utanför. Och jag vill nästan säga "det är mitt barn, jag lovar", men jag hejdar mig. Man vill ju inte framstå som helt knäpp.
Nu är det hårdträning som gäller. Jag ska öva på Lilla E:s personnummer minst tre gånger om dan under hela semestern. Det kan jag ju i alla fall göra nåt åt. Det andra, att jag hela tiden glömmer kvar grejer, det får jag nog bara lära mig att leva med.
Men vänta nu.., jag är ju faktiskt inte så gammal. Vi avfärdar alltså den teorin snabbt och lätt. Kanske har jag druckit alldeles för mycket rödvin i mina dar? Hmmm.., den teorin håller inte heller. Tycker jag. I alla fall,
sen en tid tillbaka lever jag i ett ständigt tillstånd av lätt förvirring. Jag glömmer kvar grejer på oväntade ställen i huset. Jag kan gå från ett rum till ett annat utan att minnas vad det var jag skulle göra. Däremot är jag fortfarande en jäkel på att hitta saker. Eller hur mamma?!
Jag är nog är nog vad man skulle kunna kalla för disträ. Det är så där lagom behagligt. Oftast bara irriterande.
Lilla E:s personnummer är en sån där grej som av nån konstig anledning vägrar fästa i min minnesbank. Visst finns det där. Men när jag får frågan måste jag alltid fundera en sekund, eller två, eller tre, innan jag kan svara.
Så öppnar jag munnen och rabblar fram en sifferkombination. I samma sekund som jag gjort det ångrar jag mig och börjar om. För det känns fortfarande lite ovant och jag tror jag säger fel. Och människan som står bakom disken, t ex i receptionen på en vårdcentral, tittar på mig så där konstigt. Precis som att det är synnerligen märkligt att man inte kan sitt eget barns personnummer. Och människan tror säkert att jag har stulit barnet, att det inte ens är mitt. Att jag har hittat det på parkeringen utanför. Och jag vill nästan säga "det är mitt barn, jag lovar", men jag hejdar mig. Man vill ju inte framstå som helt knäpp.
Nu är det hårdträning som gäller. Jag ska öva på Lilla E:s personnummer minst tre gånger om dan under hela semestern. Det kan jag ju i alla fall göra nåt åt. Det andra, att jag hela tiden glömmer kvar grejer, det får jag nog bara lära mig att leva med.
tisdag 19 oktober 2010
Härliga höst!
Hösten är här.
Jag tänder ljus. Braskaminen går varm av härligt sprakande ved.
Raggsockarna är på. På liten som stor.
Lådan med våra mössor och vantar, som varit bortglömd i
flera månader, utgör åter navet i våra outfits. Från och
med nu är det platt frilla som gäller.
På kvällarna slåss vi om vem som ska ha filten i soffan.
Den som förlorar straffas genom att behöva masa sig ur
liggläget och hämta en annan filt. I ett annat rum.
Utanför huset har högar med löv samlat sig. Hälften av löven kommer från nån annans träd, i nån annans trädgård. Det gör inget att de blåser hem till oss. Förra året var vi så duktiga. Vi tog med oss räfsor och krattor ut i trädgården och jobbade hårt för att städa undan allt. Det kommer inte att hända i år. Det gör inget det heller. Löven får ligga kvar. Kanske blåser de vidare. Om bara ett litet tag flyr vi den svenska hösten
och flyger rakt in i solen.
Förra året, vid ungefär den här tiden, var vår Lilla Björn mycket mindre.
I år byter vi lövhögen mot en solvarm sandstrand.
Jag tänder ljus. Braskaminen går varm av härligt sprakande ved.
Raggsockarna är på. På liten som stor.
Lådan med våra mössor och vantar, som varit bortglömd i
flera månader, utgör åter navet i våra outfits. Från och
med nu är det platt frilla som gäller.
På kvällarna slåss vi om vem som ska ha filten i soffan.
Den som förlorar straffas genom att behöva masa sig ur
liggläget och hämta en annan filt. I ett annat rum.
Utanför huset har högar med löv samlat sig. Hälften av löven kommer från nån annans träd, i nån annans trädgård. Det gör inget att de blåser hem till oss. Förra året var vi så duktiga. Vi tog med oss räfsor och krattor ut i trädgården och jobbade hårt för att städa undan allt. Det kommer inte att hända i år. Det gör inget det heller. Löven får ligga kvar. Kanske blåser de vidare. Om bara ett litet tag flyr vi den svenska hösten
och flyger rakt in i solen.
Förra året, vid ungefär den här tiden, var vår Lilla Björn mycket mindre.
I år byter vi lövhögen mot en solvarm sandstrand.
måndag 11 oktober 2010
Vecka 41
I morse var jag och klippte mig. Under tiden var morfar barnvakt.
Min frisör gjorde som vanligt ett strålande jobb. Morfar likaså, Lilla E var nöjd med sin passning. Solen lyser ute och det är en sån där riktigt härlig höstdag. Om en stund ska vi ut och gå. Idag tror jag vi tar rundan utmed havet. Kanske går vi förbi Familjen And och bjuder dem på en brödbit.
Födelsedagsfesten vi var på i helgen var jättelyckad. Trevliga människor, massor av god mat och dryck. Och skiiitbra underhållning, liveband med blås och grooovy moves. Vi dansade oss varma och svalkade oss med godsakerna på groggbuffén.
Så där höll vi på i flera timmar. När vi så småningom släntrade hemåt i natten var jag tvungen att ta av mig skorna och gå utan. Mina fötter hade fått nog av högklackade skor. Det var ett tag sedan jag dansade så mycket! Tyvärr saknas bildbevis eftersom vi glömde kameran hemma. E, som ju var hos mormor och morfar, hade haft en lugn och fin kväll. På lördag blir det ny födelsedagsfest. Då ska vi fira J:s mamma som fyllt år.
Annat som händer i veckan är att vi ska försöka boka det sista till vår Thailandsresa. Vi har tänkt att göra ett par utflykter när vi är där, bland annat till en ö som heter Koh Talu, och vill gärna ha klart med det innan vi åker.
E förbereder sig inför resan genom att mer eller mindre frivilligt bjuda ut sina små överarmar för vaccination mot Hepatit.
Vi ska gå till BVC i eftermiddag och få spruta nummer två.
Jag fick en smärre chock (läs: hyperventilerade) när jag insåg vad hela vaccinations-kalaset kommer kosta. Bara sprutan idag kostar 450:-. Huga! Men så får det bli, när man ska ut och se sig om i stora vida världen.
Min frisör gjorde som vanligt ett strålande jobb. Morfar likaså, Lilla E var nöjd med sin passning. Solen lyser ute och det är en sån där riktigt härlig höstdag. Om en stund ska vi ut och gå. Idag tror jag vi tar rundan utmed havet. Kanske går vi förbi Familjen And och bjuder dem på en brödbit.
Födelsedagsfesten vi var på i helgen var jättelyckad. Trevliga människor, massor av god mat och dryck. Och skiiitbra underhållning, liveband med blås och grooovy moves. Vi dansade oss varma och svalkade oss med godsakerna på groggbuffén.
Så där höll vi på i flera timmar. När vi så småningom släntrade hemåt i natten var jag tvungen att ta av mig skorna och gå utan. Mina fötter hade fått nog av högklackade skor. Det var ett tag sedan jag dansade så mycket! Tyvärr saknas bildbevis eftersom vi glömde kameran hemma. E, som ju var hos mormor och morfar, hade haft en lugn och fin kväll. På lördag blir det ny födelsedagsfest. Då ska vi fira J:s mamma som fyllt år.
Annat som händer i veckan är att vi ska försöka boka det sista till vår Thailandsresa. Vi har tänkt att göra ett par utflykter när vi är där, bland annat till en ö som heter Koh Talu, och vill gärna ha klart med det innan vi åker.
E förbereder sig inför resan genom att mer eller mindre frivilligt bjuda ut sina små överarmar för vaccination mot Hepatit.
Vi ska gå till BVC i eftermiddag och få spruta nummer två.
Jag fick en smärre chock (läs: hyperventilerade) när jag insåg vad hela vaccinations-kalaset kommer kosta. Bara sprutan idag kostar 450:-. Huga! Men så får det bli, när man ska ut och se sig om i stora vida världen.
torsdag 7 oktober 2010
Skåne - here we come
Bokat sen länge. Vi ska på fest. Tjohoo!
I morgon styr vi söderut. Lilla E ska sova hos mormor
och morfar. Jag och J ska sova på ett värdshus.
Inte i Svinarp. I Vinslöv.
I morgon styr vi söderut. Lilla E ska sova hos mormor
och morfar. Jag och J ska sova på ett värdshus.
Inte i Svinarp. I Vinslöv.
onsdag 6 oktober 2010
Starke man
Bäst på TV just nu. På SVT på söndagar.
Om man bortser från Hem till Gården förstås. För det är ju all
time high quality day-time TV det. Det bästa!
Oj oj oj, rör inte mitt Hem till Gården. Jag känner alla karaktärerna. Vet vad de dricker på puben. Vet vem som vänstrat med vem. Desperata hemmafruar finns på den engelska landsbygden också. Eller i Emmerdale, som serien heter på engliska. Vill man vara lite mer internationell kan man kalla den vid sitt rätta namn. Och det vill man ju vara. Internationell.
E M M E R D A L E
- I Love!
tisdag 5 oktober 2010
måndag 4 oktober 2010
Bananflugor och tapetsering
Måndag. Helgen gick precis lagom fort. Vi har hunnit med en
hel del. J har tapetserat och målat klart. Det var han som fick
äran att bossa över det där. Jag har sagt till honom att jag tycker han borde börja extraknäcka som målare. För han har helt klart såna drag. Det blev så fint! Nu återstår möblering av rummet. Lite roligt pillerill. På fredag blir det stor invigning. Ja, så måste det bli. Vi klipper nog inga band men ett par glas rött blir det säkert.
Rödvin ja... Jag är ingen större vinkännare (och sedan Lilla E kom till världen ingen större drinkare heller), men i fredags öppnade jag en flaska vars innehåll var så gott så gott!
Det godaste jag har druckit på länge. Ett från Argentina.
Det hette Argento, Bonarda 2008 (Mendoza).
Hur flaskan hamnat hemma hos oss vet jag inte. Det kan vara nåt vi har köpt själva, det kan vara en present från nån vänlig själ,
det skulle kunna vara en vinst från J:s återkommande vinlotteri på jobbet (vilket är föga troligt med tanke på hur sällan han vinner). Men det spelar egentligen mindre roll, för nu har jag bestämt mig för att börja skriva ner namnen på alla goda viner jag dricker. Så jag liksom vet det inför framtida inköp. Rätt var det är kanske man snubblar över den där supergoda flaskan. Fredagens vin är det första att stå med på min lista.
Och de här förbaskade bananflugorna. Var fasen kommer de i från? Varför lämnar de oss inte i fred? Jag har hällt litervis av kokande vatten ner i diskhon, ner i rören för att skålla de stackars små liven och deras ägg. För jag har hört att de är där de bosätter sig. Men det börjar jag tvivla starkt på. Jag tycker jag ser de små jävlarna överallt. De verkar bli modigare och modigare för varje dag. Om de var lite försynta i början är det nu precis tvärtom. De attackerar och siktar in sig på allt från öppna smörpaket till E:s haklapp som brukar hänga på tork.
I förrgår hittade jag två stycken som hade irrat sig in i en påse bröd. Jag hämnas genom att hålla vår diskbänk ren från allt smått och gott som en liten bananfluga kan tänkas vara mums. Kvar är bara en tradig diskbänk. Ingen fruktskål, ingen skål med härligt röda tomater. Men näe då, flugorna hänger i. Ändå! Kanske med en något decimerad styrka men tillräckligt många för att störa oss i vårt annars så harmoniska hem.
Nu har E vaknat efter sin tupplur. Om en timme ska vi köra och hämta J på jobbet. Sen ska vi åka och lämna en TV till hans mormor. TV:n är jättestor. Det är en tjock-tv.
J:s mormor bor på åttonde våningen. Som tur är finns det hiss. Tillbaka med oss hem ska vi ha en skottkärra som J:s mormor spontan-inhandlat till oss i present. Vi har inte önskat oss en skottkärra, för vi har redan en. Men det visste inte J:s mormor. Så nu har vi två. Det kan ju alltid vara bra att ha, en dubbel uppsättning skottkärror. Om man ska lasta mycket saker.
Vi lämnar alltså en TV och får en skottkärra.
Går den inte in i bagaget på bilen får vi dra lott om vem
som ska rulla den genom stan och hem.
Förresten, idag har E bajsat på köksgolvet. Blöjfri i en minut.
Då gäller det att passa på.
hel del. J har tapetserat och målat klart. Det var han som fick
äran att bossa över det där. Jag har sagt till honom att jag tycker han borde börja extraknäcka som målare. För han har helt klart såna drag. Det blev så fint! Nu återstår möblering av rummet. Lite roligt pillerill. På fredag blir det stor invigning. Ja, så måste det bli. Vi klipper nog inga band men ett par glas rött blir det säkert.
Rödvin ja... Jag är ingen större vinkännare (och sedan Lilla E kom till världen ingen större drinkare heller), men i fredags öppnade jag en flaska vars innehåll var så gott så gott!
Det godaste jag har druckit på länge. Ett från Argentina.
Det hette Argento, Bonarda 2008 (Mendoza).
Hur flaskan hamnat hemma hos oss vet jag inte. Det kan vara nåt vi har köpt själva, det kan vara en present från nån vänlig själ,
det skulle kunna vara en vinst från J:s återkommande vinlotteri på jobbet (vilket är föga troligt med tanke på hur sällan han vinner). Men det spelar egentligen mindre roll, för nu har jag bestämt mig för att börja skriva ner namnen på alla goda viner jag dricker. Så jag liksom vet det inför framtida inköp. Rätt var det är kanske man snubblar över den där supergoda flaskan. Fredagens vin är det första att stå med på min lista.
Och de här förbaskade bananflugorna. Var fasen kommer de i från? Varför lämnar de oss inte i fred? Jag har hällt litervis av kokande vatten ner i diskhon, ner i rören för att skålla de stackars små liven och deras ägg. För jag har hört att de är där de bosätter sig. Men det börjar jag tvivla starkt på. Jag tycker jag ser de små jävlarna överallt. De verkar bli modigare och modigare för varje dag. Om de var lite försynta i början är det nu precis tvärtom. De attackerar och siktar in sig på allt från öppna smörpaket till E:s haklapp som brukar hänga på tork.
I förrgår hittade jag två stycken som hade irrat sig in i en påse bröd. Jag hämnas genom att hålla vår diskbänk ren från allt smått och gott som en liten bananfluga kan tänkas vara mums. Kvar är bara en tradig diskbänk. Ingen fruktskål, ingen skål med härligt röda tomater. Men näe då, flugorna hänger i. Ändå! Kanske med en något decimerad styrka men tillräckligt många för att störa oss i vårt annars så harmoniska hem.
Nu har E vaknat efter sin tupplur. Om en timme ska vi köra och hämta J på jobbet. Sen ska vi åka och lämna en TV till hans mormor. TV:n är jättestor. Det är en tjock-tv.
J:s mormor bor på åttonde våningen. Som tur är finns det hiss. Tillbaka med oss hem ska vi ha en skottkärra som J:s mormor spontan-inhandlat till oss i present. Vi har inte önskat oss en skottkärra, för vi har redan en. Men det visste inte J:s mormor. Så nu har vi två. Det kan ju alltid vara bra att ha, en dubbel uppsättning skottkärror. Om man ska lasta mycket saker.
Vi lämnar alltså en TV och får en skottkärra.
Går den inte in i bagaget på bilen får vi dra lott om vem
som ska rulla den genom stan och hem.
Förresten, idag har E bajsat på köksgolvet. Blöjfri i en minut.
Då gäller det att passa på.
torsdag 30 september 2010
Lite statistik
Om 29 dagar åker vi på semester.
Om 85 dagar är det julafton.
Om 95 dagar börjar jag knega igen.
Om 85 dagar är det julafton.
Om 95 dagar börjar jag knega igen.
onsdag 29 september 2010
La Clique
En helt vanlig söndag i Halmstad.
Ett fullsatt cirkustält i stationsparken.
Ett gäng performers från öst och väst.
En entusiastisk publik. Mitt i denna satt J och jag.
Vi skrattade, höll andan, rullade med ögonen och bara lät oss serveras storslagen underhållning.
De här bilderna har jag lånat från www.lacliquelondon.com
En man i jeans. Ett vattenfyllt badkar. Två linor som hänger från taket. Akrobatik till jazzmusik som strålar ur högtalarsystemet. Vackert!
Två tennisrackets. Och gummimannen Captain Frodo. Att pressa sin kropp genom en tennisracket är lite klurigt. Men det visar sig inte vara omöjligt. Ingenting är omöjligt.
Seså, börja öva nu!
Detta och mycket mer fick vi se.
La Clique har varit i stan och det var rent ut sagt fan så skoj!
Ett fullsatt cirkustält i stationsparken.
Ett gäng performers från öst och väst.
En entusiastisk publik. Mitt i denna satt J och jag.
Vi skrattade, höll andan, rullade med ögonen och bara lät oss serveras storslagen underhållning.
De här bilderna har jag lånat från www.lacliquelondon.com
En man i jeans. Ett vattenfyllt badkar. Två linor som hänger från taket. Akrobatik till jazzmusik som strålar ur högtalarsystemet. Vackert!
Två tennisrackets. Och gummimannen Captain Frodo. Att pressa sin kropp genom en tennisracket är lite klurigt. Men det visar sig inte vara omöjligt. Ingenting är omöjligt.
Seså, börja öva nu!
Detta och mycket mer fick vi se.
La Clique har varit i stan och det var rent ut sagt fan så skoj!
torsdag 23 september 2010
Tapeter
Det verkar som att vi gillar att hålla igång, för jag tycker vi knappast gör nåt annat än att fixa och greja här hemma. Denna gången är det utbyggnadsdelen av vårt vardagsrum som ska få sig en omgång. Vi ska måla och tapetsera. Projektet kommer ta sin början inom kort. Troligtvis nästa vecka. Tapeter är redan fixade. Jisses så mycket snygga tapeter det finns! Men att välja vilken vi skulle ha var faktiskt inte svårt alls. Vi fastnade direkt för två stycken olika. En från BoråsTapeter och en från Duro. När vi kollade priset märkte vi att den ena var 300 kronor dyrare än
den andra. Valet blev därför enkelt. Den billigaste it is.
Det bidde denna hära:
Tapeten heter Picknick, Grön Essens. Den är ganska mörk men kommer bli jättebra i kontrast till våra stora fönsterpartier.
Fy tusans vad här ska fixas. Och sen när det är klart ska det piffas som bara den!
den andra. Valet blev därför enkelt. Den billigaste it is.
Det bidde denna hära:
Tapeten heter Picknick, Grön Essens. Den är ganska mörk men kommer bli jättebra i kontrast till våra stora fönsterpartier.
Fy tusans vad här ska fixas. Och sen när det är klart ska det piffas som bara den!
tisdag 21 september 2010
Dagens Stenmark
Jag gillar Jan Stenmark.
Vi har inte kunnat klippa vår gräsmatta på länge nu. Regnet sätter käppar i hjulen. Vårt gräs växer och växer. Snart är det längst.
Mycket längre än grannens.
måndag 20 september 2010
Det är allvar nu!
Vi tog med oss Lilla E och gick bort till vallokalen strax efter lunch. Utanför lokalen stod representanter från tre partier som alla vädjade om din röst. Inne i lokalen var det lång kö, många som ville rösta. Efteråt tog vi en promenad och diskuterade våra val. Vi kände oss nöjda. Runt kvarteret gick vi, bort till affären och köpte lite middagsmat. Fixade till färsk pasta med kryddig köttfärssås - gott gott! Sen drog J till Örjan för att kolla fotboll.
Jag och E stannade inne och lekte, läste saga, sjöng. Borstade tänderna och bytte om till pyjamas. Vällingen hann inte bli uppdrucken innan John Blund knackade på.
Vår Digital-tv har krånglat jättemycket, så även i går kväll.
Jäkla Telia! Jag har varit i kontakt med dem nu på morgonen
och fått nya instruktioner - igen. Puh!
I alla fall, i går kväll skulle vi ju då titta på SVT:s valvaka.
Spända var vi. Bilden på tv:n frös. Arrgh...
Fick inte igång den igen.
Nu löste det sig ändå eftersom vi har en liten mini-tv på övervåningen. Så där trängde vi ihop oss och satt och tittade.
På eländet. Vi såg hur Sverigedemokraternas stapel växte sig större och större. Jag grät. J gick och la sig. Jag satt kvar.
Helt förstummad.
Jag såg hela valvakan. Jag såg och hörde hur Mona Sahlin i talet till sina partikamrater upprepade orden, liksom ett mantra, det är allvar nu. Ja, nu är det allvar! Jag tycker att alla ska ha en chans. Oavsett om du bor i Rinkeby eller i Helsingborg. Jag tycker att vi ska finnas till för varandra. Och jag tycker mycket mer än så.
För första gången i mitt liv känner jag att jag borde engagera mig politiskt. I alla fall bli stödmedlem i nåt parti och på så sätt visa mitt motstånd mot Sverigedemokraterna och den politik de bedriver. Det är allvar nu! Jag vill inte leva i ett Sverige där människor inte är lika mycket värda. Inte är välkomna.
Som en tjurig treåring kastar jag mig på golvet.
Jag fäktar med armar och ben. Slår med dem och skriker ut:
JAG VILL INTE! JAG VILL INTE!!
"Främlingsfientligheten är en pest och ett hot mot all mänsklighet och solidaritet. Ingen människa på jorden har bestämt var han eller hon ska födas eller av vilka föräldrar. Mänskligheten är betjänt av olikheter."
- Björn Ranelid
Jag och E stannade inne och lekte, läste saga, sjöng. Borstade tänderna och bytte om till pyjamas. Vällingen hann inte bli uppdrucken innan John Blund knackade på.
Vår Digital-tv har krånglat jättemycket, så även i går kväll.
Jäkla Telia! Jag har varit i kontakt med dem nu på morgonen
och fått nya instruktioner - igen. Puh!
I alla fall, i går kväll skulle vi ju då titta på SVT:s valvaka.
Spända var vi. Bilden på tv:n frös. Arrgh...
Fick inte igång den igen.
Nu löste det sig ändå eftersom vi har en liten mini-tv på övervåningen. Så där trängde vi ihop oss och satt och tittade.
På eländet. Vi såg hur Sverigedemokraternas stapel växte sig större och större. Jag grät. J gick och la sig. Jag satt kvar.
Helt förstummad.
Jag såg hela valvakan. Jag såg och hörde hur Mona Sahlin i talet till sina partikamrater upprepade orden, liksom ett mantra, det är allvar nu. Ja, nu är det allvar! Jag tycker att alla ska ha en chans. Oavsett om du bor i Rinkeby eller i Helsingborg. Jag tycker att vi ska finnas till för varandra. Och jag tycker mycket mer än så.
För första gången i mitt liv känner jag att jag borde engagera mig politiskt. I alla fall bli stödmedlem i nåt parti och på så sätt visa mitt motstånd mot Sverigedemokraterna och den politik de bedriver. Det är allvar nu! Jag vill inte leva i ett Sverige där människor inte är lika mycket värda. Inte är välkomna.
Som en tjurig treåring kastar jag mig på golvet.
Jag fäktar med armar och ben. Slår med dem och skriker ut:
JAG VILL INTE! JAG VILL INTE!!
"Främlingsfientligheten är en pest och ett hot mot all mänsklighet och solidaritet. Ingen människa på jorden har bestämt var han eller hon ska födas eller av vilka föräldrar. Mänskligheten är betjänt av olikheter."
- Björn Ranelid
fredag 17 september 2010
Hos doktorn
Jag är nu inne på min andra vecka med förkylning.
Den här omgången. Det är tröttsamt. Orkar inte.
Tänkte att jag skulle försöka göra nåt åt det. Så jag ringde och bokade tid hos doktorn. Doktorn tittade in i min näsa. Han tittade i min hals. Knackade mig lite varstans i ansiktet. Han frågade frågor. Jag svarade. Sen sa doktorn att jag är väldigt förkyld och att det inte är så konstigt att jag är trött. Han skrev ut mediciner. Jag åkte och hämtade dem direkt. Tog en tablett på stående fot inne på Apoteket. Jag vill bli frisk. Nu!
Den här omgången. Det är tröttsamt. Orkar inte.
Tänkte att jag skulle försöka göra nåt åt det. Så jag ringde och bokade tid hos doktorn. Doktorn tittade in i min näsa. Han tittade i min hals. Knackade mig lite varstans i ansiktet. Han frågade frågor. Jag svarade. Sen sa doktorn att jag är väldigt förkyld och att det inte är så konstigt att jag är trött. Han skrev ut mediciner. Jag åkte och hämtade dem direkt. Tog en tablett på stående fot inne på Apoteket. Jag vill bli frisk. Nu!
torsdag 16 september 2010
Sydamerika 2005
Jag går igenom datorn. Tittar på bilder. En massa minnen sköljer över mig. Jag bläddrar bland fotografier som jag inte sett på jättelänge. Ett efter ett kryper de fram ur glömskan. Jag ler åt alla upplevelser, åt alla människor jag träffat. Sydamerika hände innan jag träffade J. En del av mig önskar att han också hade fått uppleva Inkaleden med Machu Picchu, de slingriga vägarna i Bolivia, det goda Argentinska ölet i Salta och Santiagos myllrande folkliv.
En annan del är glad över att det faktiskt bara är mitt. Mitt alldeles egna. När jag tittar på bilderna kan jag fortfarande känna kylan och den klara luften, tidigt på morgnarna precis när solen gått upp. Senare på dagen solen och värmen som sprider sig. Dofterna. Och inte minst blodsmaken i munnen efter att ha kämpat mig upp till toppen av Inkaledens högsta punkt.
När vi var i Chile avled den dåvarande påven. Hela Santiago fylldes av sörjande katoliker. Därav kravallstaket...
I Peru. Strax innan vi ska börja gå Inkaleden. Laddade till tusen var vi allihop med vattenflaskorna i högsta hugg. I fickorna snabb energi i form av Snickers.
Efter fyra dagars vandring kom vi fram till Machu Picchu. Svårslaget. Värt varenda steg och skavsår.
Lamadjur syntes till lite här och där. Detta bodde i Bolivia.
Coca-blad till försäljning i La Paz, Bolivia. Hjälper mot höjdsjuka. Säkert mot mycket annat också...
Det var en fantastisk resa. En resa som gjorde att jag just i detta nu längtar efter att ge mig ut igen. Denna gången med J och finaste Lilla E. Det spelar (nästan) ingen roll vart vi åker.
Bara vi gör det tillsammans!
En annan del är glad över att det faktiskt bara är mitt. Mitt alldeles egna. När jag tittar på bilderna kan jag fortfarande känna kylan och den klara luften, tidigt på morgnarna precis när solen gått upp. Senare på dagen solen och värmen som sprider sig. Dofterna. Och inte minst blodsmaken i munnen efter att ha kämpat mig upp till toppen av Inkaledens högsta punkt.
När vi var i Chile avled den dåvarande påven. Hela Santiago fylldes av sörjande katoliker. Därav kravallstaket...
I Peru. Strax innan vi ska börja gå Inkaleden. Laddade till tusen var vi allihop med vattenflaskorna i högsta hugg. I fickorna snabb energi i form av Snickers.
Efter fyra dagars vandring kom vi fram till Machu Picchu. Svårslaget. Värt varenda steg och skavsår.
Lamadjur syntes till lite här och där. Detta bodde i Bolivia.
Coca-blad till försäljning i La Paz, Bolivia. Hjälper mot höjdsjuka. Säkert mot mycket annat också...
Det var en fantastisk resa. En resa som gjorde att jag just i detta nu längtar efter att ge mig ut igen. Denna gången med J och finaste Lilla E. Det spelar (nästan) ingen roll vart vi åker.
Bara vi gör det tillsammans!
onsdag 15 september 2010
Plötsligt händer det - del 2
Äntligen!
Nu har det börjat.
Jag håller på att kolla igenom våra bilder.
Det är tusentals.
De har legat gömda på datorn allt för länge nu.
Nu ska de framkallas. På riktigt.
De ska klistras in i album.
Jag ska skriva små bildtexter:
"Utsikt från vårt fönster"
"Skål och tack för nästa"
"Solnedgång över Koh Chang"
"Världens gulligaste"
"Ingen rök utan eld"
Det kommer att bli svettigt. Och dyrt.
Men det kommer att bli fint.
Nu har det börjat.
Jag håller på att kolla igenom våra bilder.
Det är tusentals.
De har legat gömda på datorn allt för länge nu.
Nu ska de framkallas. På riktigt.
De ska klistras in i album.
Jag ska skriva små bildtexter:
"Utsikt från vårt fönster"
"Skål och tack för nästa"
"Solnedgång över Koh Chang"
"Världens gulligaste"
"Ingen rök utan eld"
Det kommer att bli svettigt. Och dyrt.
Men det kommer att bli fint.
måndag 13 september 2010
Födelsedagen
Vår lilla stjärna har nu firat sin första födelsedag. Det var en
bra dag som började tidigt på morgonen med välling och presentöppning. Den fortsatte sen med mer presenter och gratulationer - tack så mycket!
Efter lunch började kalaset. Hela vår fina, stora familj kom hem
till oss och gratulerade. Jag och J hade pyntat med ballonger och dukat två långbord. Lilla E var inte jordens piggaste men gjorde sitt bästa för att orka med. Presenterna innehöll så mycket roligt! E lekte med sina kusiner och hade kul trots sin förkylning.
Till fikat serverades det goda kanelbullar och smarriga kakor.
Och jag hade bakat två olika sorters tårta. E fick givetvis smaka.
Det var premiär för den delen av kostcirkeln. Hmmm.., jodå...
Tårta är nog gott men än så länge är mosad banan och gröt godare.
Presentöppning på morgonen. Den här paketen innehåller en spelande nyckelpiga. En sån har E aaaalltid velat ha!
Det som blev kvar av tårta nummer två. Banan/choklad och grädde. Mums!
Som sagt, E fick så många fina saker. Böcker, en pyjamas, kläder,
en låda att lägga klossar i, mockasiner (ett litet barn i mockasiner kan mycket väl vara det sötaste som finns...), en tunnel som man kan krypa i och mycket mycket mera. Tre av paketen innehöll Duplo-lego så nu kan E bygga sig ett helt eget Hotell Tylösand med tillhörande spa-avdelning.
Det är lätt att bli sentimental i ett sånt här läge. Inte minst slås man av att tiden går så fort. För drygt ett år sen var E "bara" en stor spännande kula och vi var så förväntansfulla. På den tiden var det bara J och jag. Sen en solig dag i september blev vi tre. Lite tidigare än beräknat, lite smidigare än vad vi någonsin kunde föreställa oss. Älskade Lilla E vad vi tycker det är roligt att vara med dig. Tack för att du ville komma till oss!
Nu längtar vi efter att kunna pussa på dig utan att få munnen full med snor.
bra dag som började tidigt på morgonen med välling och presentöppning. Den fortsatte sen med mer presenter och gratulationer - tack så mycket!
Efter lunch började kalaset. Hela vår fina, stora familj kom hem
till oss och gratulerade. Jag och J hade pyntat med ballonger och dukat två långbord. Lilla E var inte jordens piggaste men gjorde sitt bästa för att orka med. Presenterna innehöll så mycket roligt! E lekte med sina kusiner och hade kul trots sin förkylning.
Till fikat serverades det goda kanelbullar och smarriga kakor.
Och jag hade bakat två olika sorters tårta. E fick givetvis smaka.
Det var premiär för den delen av kostcirkeln. Hmmm.., jodå...
Tårta är nog gott men än så länge är mosad banan och gröt godare.
Presentöppning på morgonen. Den här paketen innehåller en spelande nyckelpiga. En sån har E aaaalltid velat ha!
Det som blev kvar av tårta nummer två. Banan/choklad och grädde. Mums!
Som sagt, E fick så många fina saker. Böcker, en pyjamas, kläder,
en låda att lägga klossar i, mockasiner (ett litet barn i mockasiner kan mycket väl vara det sötaste som finns...), en tunnel som man kan krypa i och mycket mycket mera. Tre av paketen innehöll Duplo-lego så nu kan E bygga sig ett helt eget Hotell Tylösand med tillhörande spa-avdelning.
Det är lätt att bli sentimental i ett sånt här läge. Inte minst slås man av att tiden går så fort. För drygt ett år sen var E "bara" en stor spännande kula och vi var så förväntansfulla. På den tiden var det bara J och jag. Sen en solig dag i september blev vi tre. Lite tidigare än beräknat, lite smidigare än vad vi någonsin kunde föreställa oss. Älskade Lilla E vad vi tycker det är roligt att vara med dig. Tack för att du ville komma till oss!
Nu längtar vi efter att kunna pussa på dig utan att få munnen full med snor.
fredag 10 september 2010
En gång till åh...
Som en kär gammal vän har den kommit tillbaka. FÖRKYLNINGEN!
Den knackade på vår dörr i tisdags kväll. Förra gången var jag den enda som drabbades. Nu är det Lilla E som fått det värsta. Rinnig snuva, rinniga ögon med gul smörja, feber, hosta och den lilla rösten som i vanliga fall kvittar glatt är nu hes, så hes. Jag har också blivit snuvig. Och är hes. Långt värre än Bonnie Tyler var när hon var som bäst. Jag har sedan en timme tillbaka infört talförbud. Vilket givetvis gick åt pipsvängen direkt, det visste jag ju. Men det skadar ju inte att försöka. J verkar stå pall för bacillerna den här gången också. Han ska laga mat till mig, till oss, i kväll. Det blir kyckling och rostade grönsaker. Parallellt med allt detta pågår födelsedagsförberedelser och tårtbak. För i morgon är en stor dag, E fyller 1 år. Förhoppningsvis kommer tårtan att smaka och presenterna vara roliga trots eländig snuva.
Den knackade på vår dörr i tisdags kväll. Förra gången var jag den enda som drabbades. Nu är det Lilla E som fått det värsta. Rinnig snuva, rinniga ögon med gul smörja, feber, hosta och den lilla rösten som i vanliga fall kvittar glatt är nu hes, så hes. Jag har också blivit snuvig. Och är hes. Långt värre än Bonnie Tyler var när hon var som bäst. Jag har sedan en timme tillbaka infört talförbud. Vilket givetvis gick åt pipsvängen direkt, det visste jag ju. Men det skadar ju inte att försöka. J verkar stå pall för bacillerna den här gången också. Han ska laga mat till mig, till oss, i kväll. Det blir kyckling och rostade grönsaker. Parallellt med allt detta pågår födelsedagsförberedelser och tårtbak. För i morgon är en stor dag, E fyller 1 år. Förhoppningsvis kommer tårtan att smaka och presenterna vara roliga trots eländig snuva.
tisdag 7 september 2010
IKEA-Liseberg-Gekås/Ullared
Den turnén går inte av för hackor inte. Det mesta hände i söndags.
Vi klev upp i ottan och sladdade in framför IKEA i Kållered strax innan de öppnade klockan 10. Eftersom vi visste vad vi ville ha och skulle köpa så tog det nästan ingen tid alls. På 45 minuter hade vi gjort det vi skulle. Vi blev 940 kronor fattigare. Efter shoppingen fick Lilla E lite energipåfyllning i restaurangen, för vi skulle ju åka vidare. Mot Liseberg.
Med i bilen hade vi J:s syster S och J:s mamma. På Liseberg mötte vi upp med resten av familjen. Det var Skanska som bjöd in till familjedag på Liseberg. Med andra ord så fick man inträdet betalt och så fick var och en ett åkpass. Samt en rabattcheck på mat. Att det sen var HUR MYCKET FOLK SOM HELST på Liseberg är ju en helt annan sak. Vädret gjorde nog sitt till kan jag tänka. Det var stundtals riktigt varmt och sol. J och jag åkte en grej; Lisebergsbanan. Sen orkade vi inte stå i fler halvtimmesköer. E åkte Kaninresan med farmor och en annan karusell med J. Trummeliten tror jag visst att det var. Det var nog varken roligt eller tråkigt. Lite spännande kanske. Barnet visade just ingen större entusiasm, och det kan man ju förstå med tanke på åldern. Nästa år, om det blir Liseberg då, då blir det säkert annorlunda.
Så småningom lämnade vi Liseberg och familjen bakom oss.
Vi åkte till Ullared där varken jag eller J hade varit på jääääättelänge. Tänkte att vi skulle inhandla lite till E. Kanske lite höst-vinterkläder. Någon födelsedagspresent. Vi kom dit strax innan de skulle stänga så det var inga större diskussioner som hanns med. Men oj så mycket grejer där var. Alltså bra grejer, som vi kände att vi behövde. Till en långt billigare peng än i andra affärer. Som småbarnsföräldrar fick vi nu gå in på avdelningar där vi aldrig hade varit förut. Och leksaksavdelningen, toppenbra inför kommande födelsedagar och julaftnar... Någonstans bland Legobitarna kopplades högtalarsystemet på och en röst berättade att Gekås nu skulle stänga för dagen. Jaha, sa vi och gick mot utgången. Ingen kö alls. Ja, faktum är att Gekås gav ett sånt trevligt intryck att jag bestämde mig för att åka dit snart igen. Vilket jag och E gjorde. Igår. Fler fynd inhandlades och efter vår tvådagars shoppingtur kan sägas att vårt hem nu är helt komplett. I alla fall för ett tag framöver.
Idag tar vi det lugnt, återhämtar oss från alla våra utflykter, och inväntar E:s lekkompis från föräldragruppen som tillsammans med sin mamma kommer hit i eftermiddag. Innan dess måste jag gå ett varv med dammsugaren för att förhindra att de små blir fullkomligt täckta av dammråttor. Lunch ska också hinnas med. Och i väntan på det går jag, ja just det.., ut och hämtar posten.
Au revoir!
Vi klev upp i ottan och sladdade in framför IKEA i Kållered strax innan de öppnade klockan 10. Eftersom vi visste vad vi ville ha och skulle köpa så tog det nästan ingen tid alls. På 45 minuter hade vi gjort det vi skulle. Vi blev 940 kronor fattigare. Efter shoppingen fick Lilla E lite energipåfyllning i restaurangen, för vi skulle ju åka vidare. Mot Liseberg.
Med i bilen hade vi J:s syster S och J:s mamma. På Liseberg mötte vi upp med resten av familjen. Det var Skanska som bjöd in till familjedag på Liseberg. Med andra ord så fick man inträdet betalt och så fick var och en ett åkpass. Samt en rabattcheck på mat. Att det sen var HUR MYCKET FOLK SOM HELST på Liseberg är ju en helt annan sak. Vädret gjorde nog sitt till kan jag tänka. Det var stundtals riktigt varmt och sol. J och jag åkte en grej; Lisebergsbanan. Sen orkade vi inte stå i fler halvtimmesköer. E åkte Kaninresan med farmor och en annan karusell med J. Trummeliten tror jag visst att det var. Det var nog varken roligt eller tråkigt. Lite spännande kanske. Barnet visade just ingen större entusiasm, och det kan man ju förstå med tanke på åldern. Nästa år, om det blir Liseberg då, då blir det säkert annorlunda.
Så småningom lämnade vi Liseberg och familjen bakom oss.
Vi åkte till Ullared där varken jag eller J hade varit på jääääättelänge. Tänkte att vi skulle inhandla lite till E. Kanske lite höst-vinterkläder. Någon födelsedagspresent. Vi kom dit strax innan de skulle stänga så det var inga större diskussioner som hanns med. Men oj så mycket grejer där var. Alltså bra grejer, som vi kände att vi behövde. Till en långt billigare peng än i andra affärer. Som småbarnsföräldrar fick vi nu gå in på avdelningar där vi aldrig hade varit förut. Och leksaksavdelningen, toppenbra inför kommande födelsedagar och julaftnar... Någonstans bland Legobitarna kopplades högtalarsystemet på och en röst berättade att Gekås nu skulle stänga för dagen. Jaha, sa vi och gick mot utgången. Ingen kö alls. Ja, faktum är att Gekås gav ett sånt trevligt intryck att jag bestämde mig för att åka dit snart igen. Vilket jag och E gjorde. Igår. Fler fynd inhandlades och efter vår tvådagars shoppingtur kan sägas att vårt hem nu är helt komplett. I alla fall för ett tag framöver.
Idag tar vi det lugnt, återhämtar oss från alla våra utflykter, och inväntar E:s lekkompis från föräldragruppen som tillsammans med sin mamma kommer hit i eftermiddag. Innan dess måste jag gå ett varv med dammsugaren för att förhindra att de små blir fullkomligt täckta av dammråttor. Lunch ska också hinnas med. Och i väntan på det går jag, ja just det.., ut och hämtar posten.
Au revoir!
tisdag 31 augusti 2010
Jag fryser
Solbrännan börjar blekna. Jag fryser. Det är en konstig känsla.
Jag hade nästan glömt bort hur det känns. Det var längesen, flera månader sen. Hemligheten ligger i att ta på sig mer kläder. Men det har jag inte fattat ännu, eller så vill jag inte fatta. För jag vill så gärna stanna kvar i sommaren. Gå barfota, i sandaler, i linne. Jag har morgonskor på mig inomhus. Vägrar strumpor. Ett tag till. Sommaren är slut. Det är så det är. Den har varit fantastisk på många sätt. Nu hoppas jag på en riktigt härlig höst med klara dagar och fina färger. Och sen, om två månader, är jag - är Vi, tillbaka i värmen. I Thailand. Det blir bra. I väntan på det går jag ut och hämtar posten.
Uppdatering: Några timmar senare har jag och E varit ute på en lång skön promenad. Solen lyser från en nästan molnfri himmel. Inga tunga kläder. Inga strumpor i skorna.
Vi såg många trollsländor och en jättestor gräshoppa. Skolgårdarna ligger inte längre öde. Kroppstemperatur - för närvarande stabil.
Jag hade nästan glömt bort hur det känns. Det var längesen, flera månader sen. Hemligheten ligger i att ta på sig mer kläder. Men det har jag inte fattat ännu, eller så vill jag inte fatta. För jag vill så gärna stanna kvar i sommaren. Gå barfota, i sandaler, i linne. Jag har morgonskor på mig inomhus. Vägrar strumpor. Ett tag till. Sommaren är slut. Det är så det är. Den har varit fantastisk på många sätt. Nu hoppas jag på en riktigt härlig höst med klara dagar och fina färger. Och sen, om två månader, är jag - är Vi, tillbaka i värmen. I Thailand. Det blir bra. I väntan på det går jag ut och hämtar posten.
Uppdatering: Några timmar senare har jag och E varit ute på en lång skön promenad. Solen lyser från en nästan molnfri himmel. Inga tunga kläder. Inga strumpor i skorna.
Vi såg många trollsländor och en jättestor gräshoppa. Skolgårdarna ligger inte längre öde. Kroppstemperatur - för närvarande stabil.
torsdag 26 augusti 2010
Plötsligt händer det
Jag öppnade dörren till min garderob och blev ståendes där i en 15 sekunder eller så. Såg plagg på plagg hänga där inne utan någon som helst inbördes ordning. Jag suckade tungt. Vred på huvudet och stirrade på klädhögen i fåtöljen bredvid. Jag suckade tungt. Sen hände det. Min efterlängtade garderobsröjning påbörjades. Fråga mig inte hur men helt plötsligt kändes tiden mogen. Som på kommando höjdes mina armar och jag gav mig in i djungeln. I en timmes tid plockades det. Det hängdes in och hängdes ut. Vissa plagg förpassades till den svarta sopsäcken. Andra hamnade långt in i garderobsmörkret, i väntan på en viktminskning. Ja ja... Det finns mer kvar att göra, många fler plagg att rensa ut, men det som hände idag var en början. Och redan nu tycker jag att det känns lite lättare att andas.
Så enkelt. Snudd på fantastiskt.
Så enkelt. Snudd på fantastiskt.
tisdag 24 augusti 2010
På biblioteket
Idag har vi varit på biblioteket Lilla E och jag.
Heja biblioteket. Jag gillar bibliotek!
E fick en pekbok med sig hem. Och en skiva med SagoSånger.
Till oss vuxna lånade jag tre dvd-filmer: Benjamin Buttons Otroliga Liv (som vi hört så mycket bra om), Farväl Bafana (som jag velat se länge) och den animerade Upp (bara för att jag tror att den kan vara väldigt kul).
Så lyssna nu här Lilla E...
Nu äter du din välling och somnar sen så där sött som bara
Du kan, så kan mamma och pappa titta på film, och kanske till och med
lyxa till det med en bunke snacks.
Är vi överens? Bra!
Fotnot: Viss risk för att barnets föräldrar kommer somna i varsin soffhörna, innan micron sagt pling och doften av popcorn hunnit sprida sig i huset, föreligger...
Heja biblioteket. Jag gillar bibliotek!
E fick en pekbok med sig hem. Och en skiva med SagoSånger.
Till oss vuxna lånade jag tre dvd-filmer: Benjamin Buttons Otroliga Liv (som vi hört så mycket bra om), Farväl Bafana (som jag velat se länge) och den animerade Upp (bara för att jag tror att den kan vara väldigt kul).
Så lyssna nu här Lilla E...
Nu äter du din välling och somnar sen så där sött som bara
Du kan, så kan mamma och pappa titta på film, och kanske till och med
lyxa till det med en bunke snacks.
Är vi överens? Bra!
Fotnot: Viss risk för att barnets föräldrar kommer somna i varsin soffhörna, innan micron sagt pling och doften av popcorn hunnit sprida sig i huset, föreligger...
fredag 20 augusti 2010
Om kräftfisket
Förkylningsdimman har lättat något. Det är fredag kväll.
För en vecka sedan befann vi oss nånstans i trakten kring Mariestad/Töreboda/Karlsborg, på ett ungefär.
Mitt inne i skogen var vi: jag, J, Lilla E, J:s mamma med man
och J:s tre syskon med barn. En hel hoper med folk alltså.
Det tog oss fyra och en halv timme att komma fram.
Utmed vägen många fina hus. Åkrar och ängar. Göta Kanal. Sverige är vackert! Orter som jag aldrig förr har hört talas om. Eller kanske tänkt på.
Vi for förbi utflyktsmål som "Bennys Trädgårdsjärnväg" och "Anitas antikviteter". Vem vet, en dag kanske man sitter och har tråkigt och bestämmer sig för att en resa till Benny och hans järnväg skulle vara det bästa som kunde hända. Eller så gör man inte det och går miste om nåt storslaget. Det är såna saker man får laborera med här i livet.
Huset vi har varit i, som då alltså ligger mitt inne i skogen,
ägs av J:s mammas svärfar. Det är rött med vita knutar.
Här är det gamla hönshuset
Ett par grannar finns det. Däremot ingen mobiltäckning. Och sista dan tog vattnet slut i brunnen så då fick man utedassa. Om man behövde. Det var det eller skogen. Mygg, getingar och fästingar förgyllde vår helg. Och vi har ätit så god mat. Druckit vin och spelat massor av spel. Och så har vi fiskat kräftor. Sjön ligger bara nån kilometer från huset.
Kräftorna ja... I år spelade det ingen roll vilket typ av agn eller bete (vad man nu väljer att kalla det) som man använde, för kräftorna var svårflörtade. Förra året var det minsann annorlunda, då högg de som bara den. I år blev fångsten skral. Vi fick inga kräftor med oss hem, men vi fick ändå ihop till en liten kräftskiva. Titta här:
Före
Efter
E spanar in fångsten
(Ja, vi fick ju mer än EN kräfta men det var denna lilla gynnaren som fick agera fotomodell...)
På lördagen tog vi oss en sväng in till Karlsborg. För att liksom se lite annat för en stund. I Karlsborg var det folkfest med kräftfiske och skiva. Vi nöjde oss med att köpa glass. Självklart Klings Glass. Ska du äta glass när du är i den delen av världen ska det vara Klings. Glöm aldrig det! Vi gick en promenad på Karlsborgs fästning och kunde snabbt konstatera att varken jag eller J är särskilt intresserade av militärhistoria.
Vid lunchtid på söndagen packade vi in oss i bilen och åkte hem igen. Vi hade då haft en jättebra helg tillsammans på landet.
Lilla E tyckte att det var jättekul att få leka med alla sina kusiner och klarade sig från både myggbett och fästingbett. Det gjorde jag också. Däremot följde en elak förkylningsbacill med mig hem.
Jag försökte skaka av mig den i Smålandsstenar men det visade sig vara envis jävel.
För en vecka sedan befann vi oss nånstans i trakten kring Mariestad/Töreboda/Karlsborg, på ett ungefär.
Mitt inne i skogen var vi: jag, J, Lilla E, J:s mamma med man
och J:s tre syskon med barn. En hel hoper med folk alltså.
Det tog oss fyra och en halv timme att komma fram.
Utmed vägen många fina hus. Åkrar och ängar. Göta Kanal. Sverige är vackert! Orter som jag aldrig förr har hört talas om. Eller kanske tänkt på.
Vi for förbi utflyktsmål som "Bennys Trädgårdsjärnväg" och "Anitas antikviteter". Vem vet, en dag kanske man sitter och har tråkigt och bestämmer sig för att en resa till Benny och hans järnväg skulle vara det bästa som kunde hända. Eller så gör man inte det och går miste om nåt storslaget. Det är såna saker man får laborera med här i livet.
Huset vi har varit i, som då alltså ligger mitt inne i skogen,
ägs av J:s mammas svärfar. Det är rött med vita knutar.
Här är det gamla hönshuset
Ett par grannar finns det. Däremot ingen mobiltäckning. Och sista dan tog vattnet slut i brunnen så då fick man utedassa. Om man behövde. Det var det eller skogen. Mygg, getingar och fästingar förgyllde vår helg. Och vi har ätit så god mat. Druckit vin och spelat massor av spel. Och så har vi fiskat kräftor. Sjön ligger bara nån kilometer från huset.
Kräftorna ja... I år spelade det ingen roll vilket typ av agn eller bete (vad man nu väljer att kalla det) som man använde, för kräftorna var svårflörtade. Förra året var det minsann annorlunda, då högg de som bara den. I år blev fångsten skral. Vi fick inga kräftor med oss hem, men vi fick ändå ihop till en liten kräftskiva. Titta här:
Före
Efter
E spanar in fångsten(Ja, vi fick ju mer än EN kräfta men det var denna lilla gynnaren som fick agera fotomodell...)
På lördagen tog vi oss en sväng in till Karlsborg. För att liksom se lite annat för en stund. I Karlsborg var det folkfest med kräftfiske och skiva. Vi nöjde oss med att köpa glass. Självklart Klings Glass. Ska du äta glass när du är i den delen av världen ska det vara Klings. Glöm aldrig det! Vi gick en promenad på Karlsborgs fästning och kunde snabbt konstatera att varken jag eller J är särskilt intresserade av militärhistoria.
Vid lunchtid på söndagen packade vi in oss i bilen och åkte hem igen. Vi hade då haft en jättebra helg tillsammans på landet.
Lilla E tyckte att det var jättekul att få leka med alla sina kusiner och klarade sig från både myggbett och fästingbett. Det gjorde jag också. Däremot följde en elak förkylningsbacill med mig hem.
Jag försökte skaka av mig den i Smålandsstenar men det visade sig vara envis jävel.
torsdag 19 augusti 2010
Förkylning
Värsta sortens.
Så är läget här.
Årets kräftfiske är avklarat.
Årets förkylning är under bearbetning.
Återkommer...
Hej!
Så är läget här.
Årets kräftfiske är avklarat.
Årets förkylning är under bearbetning.
Återkommer...
Hej!
onsdag 11 augusti 2010
Stadsrundtur med Falafel
Vi har varit i stan jag och Lilla E. E provade sin nya vagn, en sulky som vi fått ärva av våra jättesnälla kompisar. Jamen oj så bra det blev. En liten stöttande kudde bakom E:s rygg så... Barnet satt som ett ljus under hela stadsrundturen. Det var så mycket att titta på. Inte mindre än fyra hundar spanades in och kommenterades med glada utrop. Att E gillar hundar råder det ingen tvekan om. E:s ordinarie vagn kommer fortfarande att användas men det känns bra att ha en lite mindre vagn att ta till emellanåt. Jättebra!
Det var ganska folktomt i stan. Skönt.
De allra flesta turisterna har väl åkt hem nu kan jag tänka. Skönt.
Vi gick i fem affärer. Jag köpte inte ett jota.
Hittade ingenting jag ville ha eller ansåg mig behöva.
På vägen till bilen stannade vi till vid Kebabkungen på Brogatan. Där lättade jag på plånboken och köpte en Falafelrulle. Tog hem den och åt den här hemma sen, samtidigt som E fick sin lunch.
E märkte snart skillnaden mellan "mitt" och "ditt" och tyckte det var hemskt orättvist att våra maträtter såg så olika ut. Barnet fick smaka.
Så efter idag kan vi lägga till Falafel med vitlökssås till E:s matsedel. Ja, det gick hem. Det också. Precis som allting annat som serveras.
I morgon lastar vi bilen full och styr mot kräftorna.
Här ska det fiskas!
Det var ganska folktomt i stan. Skönt.
De allra flesta turisterna har väl åkt hem nu kan jag tänka. Skönt.
Vi gick i fem affärer. Jag köpte inte ett jota.
Hittade ingenting jag ville ha eller ansåg mig behöva.
På vägen till bilen stannade vi till vid Kebabkungen på Brogatan. Där lättade jag på plånboken och köpte en Falafelrulle. Tog hem den och åt den här hemma sen, samtidigt som E fick sin lunch.
E märkte snart skillnaden mellan "mitt" och "ditt" och tyckte det var hemskt orättvist att våra maträtter såg så olika ut. Barnet fick smaka.
Så efter idag kan vi lägga till Falafel med vitlökssås till E:s matsedel. Ja, det gick hem. Det också. Precis som allting annat som serveras.
I morgon lastar vi bilen full och styr mot kräftorna.
Här ska det fiskas!
söndag 8 augusti 2010
Gårdagen
Först födelsedagskalas ute i Hjörnered tillsammans med
brorsan & co. Lu fyllde 16 år. Kanotpaddling och grille
i skön förening. Jag och J paddlade.
Lilla E fick stanna kvar på land i morfars trygga famn.
Lite senare:
"Det finns bara en sak som är godare än en kräfta -
och det är två kräftor" sa kompisen JG innan han högg in på det dignande kräftfatet hemma hos familjen R. Ett par kalla Skåne till det, trevligt sällskap och ja, bättre än så kan det knappast inte bli. Nästa helg blir det mer kräftor. Då åker vi till Mariestad och fiskar.
brorsan & co. Lu fyllde 16 år. Kanotpaddling och grille
i skön förening. Jag och J paddlade.
Lilla E fick stanna kvar på land i morfars trygga famn.
Lite senare:
"Det finns bara en sak som är godare än en kräfta -
och det är två kräftor" sa kompisen JG innan han högg in på det dignande kräftfatet hemma hos familjen R. Ett par kalla Skåne till det, trevligt sällskap och ja, bättre än så kan det knappast inte bli. Nästa helg blir det mer kräftor. Då åker vi till Mariestad och fiskar.
lördag 7 augusti 2010
Bolmsö
Nu kommer storyn om vår resa till Bolmsö, Småland.
På J:s första semestervecka tog vi Lilla E under armen, packade bilen full och styrde rakt in i skogen, till Unnaryd. Från Unnaryd körde vi till Sunnaryd och där nånstans tog vi färjan över till Bolmsö. Bolmsö som mycket riktigt är en ö som ligger i Bolmen. Det visade sig vara en trevlig plats på jorden.
Vi tältade på Bolmsö Camping bland husbilar, mygg, gasolkök och Foppa-tofflor, Foppa-tofflor var man än vände sig. Foppa-tofflor i alla möjliga kulörer. Jag skiter i om de är bekväma och praktiska, frågar du mig tycker jag ändå att de är skitfula, oavsett färg. Och vad jag tycker spelar ingen roll, för nu ska jag fortsätta berätta och ehhh...
Efter att vi hade slagit upp vårt tält tog vi oss en sen lunch på Värdshuset Hägern. Vi satt på uteserveringen med utsikt över den lilla hamnen. Jag åt kalkonsnitzel. Det var varmt, så otroligt varmt. Så inihoppsans hett. Vi gick ner till stranden och där var det också varmt. Vid halv sju-tiden på kvällen hade vi picknick nere vid sjön och då stekte solen fortfarande. Självklart badades det. Lilla E stormtrides.
Senare på kvällen tog vi oss ut från campingen och gick en promenad runt Bolmsö Kyrkby. Det var alldeles stilla. I alla hus stod dörrar och fönster öppna på vid gavel. Allt för att vädra ut lite av det varma och kvalmiga inför natten. Vi sov gott i vårt tält alla tre.
När vi vaknade dagen efter såg vi mörka moln torna upp sig i fjärran. Vi tog därför beslutet att bara stanna en natt och riva tältet innan regnet nådde Bolmsö. Strax innan lunch var vi klara för att ge oss av och då brakade det loss - regn! Nu tog vi "landvägen" tillbaka till Halmstad och på vägen hem körde vi inom Ljungby och käkade en macka på ett fik. E fick sig en ny solhatt och tyckte det var allmänt trivsamt att vara på tur tillsammans med sin mor och far. Mamman och pappan tyckte det var roligt att göra en utflykt som genererar en sisådär trehunda vuxenpoäng. Men några Foppa-tofflor, det äger vi icke. Inte än.
Färjan över till Bolmsö. Färjan är en s k "linfärja" och kostar nada.
Snart i land...
Ja, det var alltså här vi höll till.
Skymning över Bolmen.
Öh, hallå?! Kommer ni inte ut därifrån snart, jag är hungrig!
På J:s första semestervecka tog vi Lilla E under armen, packade bilen full och styrde rakt in i skogen, till Unnaryd. Från Unnaryd körde vi till Sunnaryd och där nånstans tog vi färjan över till Bolmsö. Bolmsö som mycket riktigt är en ö som ligger i Bolmen. Det visade sig vara en trevlig plats på jorden.
Vi tältade på Bolmsö Camping bland husbilar, mygg, gasolkök och Foppa-tofflor, Foppa-tofflor var man än vände sig. Foppa-tofflor i alla möjliga kulörer. Jag skiter i om de är bekväma och praktiska, frågar du mig tycker jag ändå att de är skitfula, oavsett färg. Och vad jag tycker spelar ingen roll, för nu ska jag fortsätta berätta och ehhh...
Efter att vi hade slagit upp vårt tält tog vi oss en sen lunch på Värdshuset Hägern. Vi satt på uteserveringen med utsikt över den lilla hamnen. Jag åt kalkonsnitzel. Det var varmt, så otroligt varmt. Så inihoppsans hett. Vi gick ner till stranden och där var det också varmt. Vid halv sju-tiden på kvällen hade vi picknick nere vid sjön och då stekte solen fortfarande. Självklart badades det. Lilla E stormtrides.
Senare på kvällen tog vi oss ut från campingen och gick en promenad runt Bolmsö Kyrkby. Det var alldeles stilla. I alla hus stod dörrar och fönster öppna på vid gavel. Allt för att vädra ut lite av det varma och kvalmiga inför natten. Vi sov gott i vårt tält alla tre.
När vi vaknade dagen efter såg vi mörka moln torna upp sig i fjärran. Vi tog därför beslutet att bara stanna en natt och riva tältet innan regnet nådde Bolmsö. Strax innan lunch var vi klara för att ge oss av och då brakade det loss - regn! Nu tog vi "landvägen" tillbaka till Halmstad och på vägen hem körde vi inom Ljungby och käkade en macka på ett fik. E fick sig en ny solhatt och tyckte det var allmänt trivsamt att vara på tur tillsammans med sin mor och far. Mamman och pappan tyckte det var roligt att göra en utflykt som genererar en sisådär trehunda vuxenpoäng. Men några Foppa-tofflor, det äger vi icke. Inte än.
Färjan över till Bolmsö. Färjan är en s k "linfärja" och kostar nada.
Snart i land...
Ja, det var alltså här vi höll till.
Skymning över Bolmen.
Öh, hallå?! Kommer ni inte ut därifrån snart, jag är hungrig!
fredag 6 augusti 2010
Sju dagar senare...
Har årets upplaga av Marinfestivalen passerat. Precis som tidigare år innebar denna att en massa båtar av varierande storlek och form hade lagt till utmed kajen. På land fanns öltält, nybakade munkar, polkagrisar, stekt strömming med potatismos, karuseller och en hel del musik. Och folk, både kända och okända.
Vi "gjorde" festivalen ordentligt på lördagskvällen. J och jag cyklade in till stan och lämnade kvar Lilla E i trygga händer hemma med mormor och morfar. Under kvällen återsåg vi Amanda Jensen och Mustasch. Hade jag bara kunnat, hade jag bara kunnat, så hade jag knölat ner mig i Ralf Gyllenhammars gitarrfodral och åkt med bandet en bit på vägen. För precis så jättebra tycker jag att de är. Min entusiasm har tack å lov smittat av sig på J. Och Anders -tack- för att du presenterade mig för Mustasch den där gången på väg till Roskilde för sex år sen!
Ja, och J har börjat jobba igen efter sin semester. Men på kvällarna har vi hittat på grejer tillsammans. I tisdags tog vi bussen ut till Tylösand alla tre. E tyckte det var mycket intressant och skulle bestämt följa hela bussfärden sittandes i J:s knä. I onsdags hade jag bestämt träff med M och U inne i stan. Vi satt på Morfars uteservering och hade det gott i kvällsolen. Jag var hemma igen strax innan halv elva så inte blev det nåt nattsudd inte. Men det var i och för sig inte planen heller. Hursom hade vi fantastiskt trevligt!
I morgon ska vi först åka och träffa brorsan och gänget och fira födelsedag. Sen ska vi åka vidare och äta kräftor tillsammans med 26 glada jeppar och tillhörande telningar. Familjen R ställer till med sin årliga kräftskiva och en sånt gille kan man ju bara inte missa. Vi ska stanna kvar tills på söndag så vi lär packa vår bil full med diverse braåha grejer, bara E:s barnvagn fyller upp nästan hela bagageutrymmet.
Ja, Lilla E ja... E älskar verkligen att bada i havet och har gjort det flera gånger i sommar. Och oj vad det händer mycket grejer i den lilla kroppen nu. Nya grejer varje dag. Nya läten, nya gester, humor och humör. Jag njuter av varje stund. Även om det ibland kan bli lite för intensivt och svårt att hänga med som förälder. Ibland tar orken slut. Men det brukar inte dröja länge innan den infinner sig igen. Jag tycker det är kul att vara mamma!
J är nu i färd med att natta barnet. Vällingen är uppdrucken men John Blund verkar dröja en stund till. Åtminstone låter det så.
Nu ska jag snart fixa kvällsmat. Grannen har tänt grillen.
Det doftar tändvätska och sommar.
Au Revoir!
Vi "gjorde" festivalen ordentligt på lördagskvällen. J och jag cyklade in till stan och lämnade kvar Lilla E i trygga händer hemma med mormor och morfar. Under kvällen återsåg vi Amanda Jensen och Mustasch. Hade jag bara kunnat, hade jag bara kunnat, så hade jag knölat ner mig i Ralf Gyllenhammars gitarrfodral och åkt med bandet en bit på vägen. För precis så jättebra tycker jag att de är. Min entusiasm har tack å lov smittat av sig på J. Och Anders -tack- för att du presenterade mig för Mustasch den där gången på väg till Roskilde för sex år sen!
Ja, och J har börjat jobba igen efter sin semester. Men på kvällarna har vi hittat på grejer tillsammans. I tisdags tog vi bussen ut till Tylösand alla tre. E tyckte det var mycket intressant och skulle bestämt följa hela bussfärden sittandes i J:s knä. I onsdags hade jag bestämt träff med M och U inne i stan. Vi satt på Morfars uteservering och hade det gott i kvällsolen. Jag var hemma igen strax innan halv elva så inte blev det nåt nattsudd inte. Men det var i och för sig inte planen heller. Hursom hade vi fantastiskt trevligt!
I morgon ska vi först åka och träffa brorsan och gänget och fira födelsedag. Sen ska vi åka vidare och äta kräftor tillsammans med 26 glada jeppar och tillhörande telningar. Familjen R ställer till med sin årliga kräftskiva och en sånt gille kan man ju bara inte missa. Vi ska stanna kvar tills på söndag så vi lär packa vår bil full med diverse braåha grejer, bara E:s barnvagn fyller upp nästan hela bagageutrymmet.
Ja, Lilla E ja... E älskar verkligen att bada i havet och har gjort det flera gånger i sommar. Och oj vad det händer mycket grejer i den lilla kroppen nu. Nya grejer varje dag. Nya läten, nya gester, humor och humör. Jag njuter av varje stund. Även om det ibland kan bli lite för intensivt och svårt att hänga med som förälder. Ibland tar orken slut. Men det brukar inte dröja länge innan den infinner sig igen. Jag tycker det är kul att vara mamma!
J är nu i färd med att natta barnet. Vällingen är uppdrucken men John Blund verkar dröja en stund till. Åtminstone låter det så.
Nu ska jag snart fixa kvällsmat. Grannen har tänt grillen.
Det doftar tändvätska och sommar.
Au Revoir!
fredag 30 juli 2010
Sista fredagen i juli
Idag har vi varit ute i _REGNET_!
Träffat min pappa.
Planerat fortsatt bygge av cykel/vedskjul.
Suttit fast i en bilkö.
Varit på Eurostop.
Varit på Optimera och spanat efter panel.
Köpt en dörr på ett hel annat ställe.
Fixat lite med våra huslån.
Och nu ska jag snart gå och handla lite smått
inför kvällens häng i tv-soffan.
För några strapatser på Marinfestivalen blir det inte,
det sparar vi till i morrn.
Idag har också varit J:s sista semesterdag.
På måndag börjar han jobba igen.
Tre veckor har gått så fort.
På söndag är det augusti.
Träffat min pappa.
Planerat fortsatt bygge av cykel/vedskjul.
Suttit fast i en bilkö.
Varit på Eurostop.
Varit på Optimera och spanat efter panel.
Köpt en dörr på ett hel annat ställe.
Fixat lite med våra huslån.
Och nu ska jag snart gå och handla lite smått
inför kvällens häng i tv-soffan.
För några strapatser på Marinfestivalen blir det inte,
det sparar vi till i morrn.
Idag har också varit J:s sista semesterdag.
På måndag börjar han jobba igen.
Tre veckor har gått så fort.
På söndag är det augusti.
tisdag 27 juli 2010
Kungarna av Tylösand
Det kommer en ny dokusåpa på teve i höst; Kungarna av Tylösand. På Kanal 5. Inspelningarna i Tylösand har precis avslutats. Och nu har såpans producent, Calle Schulman, gått ut i media och deklarerat att Halmstad är en riktig skitstad. Ja men så bra då. Då vet jag det.
torsdag 22 juli 2010
Ola Salo for president!
Gårdagskvällen förgylldes av en Ola Salo i toppform.
The Ark gästade Halmstad och Vi var där. Vi var där!
Och det är jag så väldans glad över.
Lilla E var hemma i lugnet hos mormor och morfar.
Vi var på konsert. Sommarens bästa? Ja, så kan det nog vara.
Ola Salo for president!
En vackrare, klokare Ola får man leta efter. Länge...
Bästa låten just nu: Stay with me
The Ark gästade Halmstad och Vi var där. Vi var där!
Och det är jag så väldans glad över.
Lilla E var hemma i lugnet hos mormor och morfar.
Vi var på konsert. Sommarens bästa? Ja, så kan det nog vara.
Ola Salo for president!
En vackrare, klokare Ola får man leta efter. Länge...
Bästa låten just nu: Stay with me
fredag 16 juli 2010
Fredag
Nu på morgonen har vi trotsat värmen och grejjat lite i trädgården. Strax drar vi ut till havet och badar. I eftermiddag blir det eventuellt After-Beach och några kalla öl. Eller så blir det en bok och en fika i skuggan. Det är det bästa med att ha semester, man kan ta dagen som den kommer. Det gillar vi!
Lilla E är som vanligt redo för att följa med på allt
som mamma och pappa hittar på. Häromdagen tältade vi.
Om detta berättas en annan gång.
Vi hörs och ses...
Lilla E är som vanligt redo för att följa med på allt
som mamma och pappa hittar på. Häromdagen tältade vi.
Om detta berättas en annan gång.
Vi hörs och ses...
torsdag 15 juli 2010
En dag i slutet av juni
Stranden i Frösakull. Inte en turist så långt ögat kan nå. Bara vi tre och några andra. Glittrande hav och strålande sol.
Största vitaminkicken för själen.
Uppe i en sanddyn får man utsikt över Tylön.
Om sen himlen är blå tack vare HBK - det vete tusan.
En Liten och en stor känner på vattnet. Sanden kittlar under fötterna och premiärdoppet är nära, men får vänta någon vecka.
Ja, dessa små fötter...
Som ännu inte har lärt sig att gå, men som redan lämnar
fotspår i sanden.
Kanske pratade de om vädret, diskuterade de höga villapriserna eller snackade om gårdagskvällens köttgryta. Vad vet jag?
Men en vackrare plats för ett gott snack med en kompis
är nog svår att finna.
Största vitaminkicken för själen.
Uppe i en sanddyn får man utsikt över Tylön.Om sen himlen är blå tack vare HBK - det vete tusan.
En Liten och en stor känner på vattnet. Sanden kittlar under fötterna och premiärdoppet är nära, men får vänta någon vecka.
Ja, dessa små fötter...
Som ännu inte har lärt sig att gå, men som redan lämnar
fotspår i sanden.
Kanske pratade de om vädret, diskuterade de höga villapriserna eller snackade om gårdagskvällens köttgryta. Vad vet jag?
Men en vackrare plats för ett gott snack med en kompis
är nog svår att finna.
tisdag 13 juli 2010
Olé ole´!
Vilken hetta. Vilket väder. Vilken fantastisk sommar vi har.
Det förtjänar vi allihop.
Återigen är det dags för en liten resumé över vad som varit.
Jag kan med en gång säga att det inte blir några bilder inlagda
här på bloggen idag heller. Kanske blir de det en annan dag.
Vi säger så om det så länge.
I fredags var det schlagerparty och det var jättekul. Fina vänner och solnedgång över Tylösand. God mat, svalkande vin och så en rejäl dos schlager på det. Kan knappast bli fel.
J har nu börjat sin semester och det känns verkligen lyxigt att kunna vara tillsammans alla tre, hela tiden, om vi så vill.
I söndags vann Spanien över Holland i Fotbolls VM
vilket J också hade tippat. Han är bra på sånt dära.
Vinsten, en schysst 4-siffrig summa, sitter fint nu till semestern.
Och så har vi varit på stranden och badat. Lilla E har också badat, inte bara i havet utan också i pool och diskbalja.
Premiärdoppet i havet - hur kul som helst!
För tillfället är det något svalare. I natt brakade det loss med åska och regn. Vi föräldrar låg vakna och höll andan mellan knallarna. Blixtarna avlöste varandra och det kändes stundtals riktigt nära.
E sov sig igenom sitt första åskoväder och vaknade strax innan halv sex, hungrig som en liten varg. Välling smakar gott för en liten. Oavsett väder.
Det förtjänar vi allihop.
Återigen är det dags för en liten resumé över vad som varit.
Jag kan med en gång säga att det inte blir några bilder inlagda
här på bloggen idag heller. Kanske blir de det en annan dag.
Vi säger så om det så länge.
I fredags var det schlagerparty och det var jättekul. Fina vänner och solnedgång över Tylösand. God mat, svalkande vin och så en rejäl dos schlager på det. Kan knappast bli fel.
J har nu börjat sin semester och det känns verkligen lyxigt att kunna vara tillsammans alla tre, hela tiden, om vi så vill.
I söndags vann Spanien över Holland i Fotbolls VM
vilket J också hade tippat. Han är bra på sånt dära.
Vinsten, en schysst 4-siffrig summa, sitter fint nu till semestern.
Och så har vi varit på stranden och badat. Lilla E har också badat, inte bara i havet utan också i pool och diskbalja.
Premiärdoppet i havet - hur kul som helst!
För tillfället är det något svalare. I natt brakade det loss med åska och regn. Vi föräldrar låg vakna och höll andan mellan knallarna. Blixtarna avlöste varandra och det kändes stundtals riktigt nära.
E sov sig igenom sitt första åskoväder och vaknade strax innan halv sex, hungrig som en liten varg. Välling smakar gott för en liten. Oavsett väder.
söndag 4 juli 2010
Inga bilder
Tänkte att jag skulle lägga in några bilder här. En blandad kompott. För att det var ett tag sedan jag gjorde det. Men jag orkar inte joxa med det just nu. Solen lyser. Ute pågår sommaren för fullt och jag har helt enkelt inte ro att sitta inne och pilla med sånt dära. Skjuter alltså upp det till en annan dag.
Ja, sommaren är här och i fredags var det premiär på
Leifs Lounge i Tylösand. Kvällen började med god mat
och dryck på S:s altan. Så mysigt!
I går var det sommarfest hemma hos J:s farbror och hans familj.
Ännu mer god mat. Ännu mer dryck. Och lekar. Frågesport. Hoppa hopprep. Äggkastning. Pilkastning...
Kul!
Nu om en liten stund bär det av ut till stugan. Vi har packat en varsin väska med sånt vi behöver. Ikväll ska vi grilla och säkert titta på nån typ av fotbollsmatch. Om J får bestämma.
Det får han oftast. I alla fall när det gäller sånt.
Ja, sommaren är här och i fredags var det premiär på
Leifs Lounge i Tylösand. Kvällen började med god mat
och dryck på S:s altan. Så mysigt!
I går var det sommarfest hemma hos J:s farbror och hans familj.
Ännu mer god mat. Ännu mer dryck. Och lekar. Frågesport. Hoppa hopprep. Äggkastning. Pilkastning...
Kul!
Nu om en liten stund bär det av ut till stugan. Vi har packat en varsin väska med sånt vi behöver. Ikväll ska vi grilla och säkert titta på nån typ av fotbollsmatch. Om J får bestämma.
Det får han oftast. I alla fall när det gäller sånt.
onsdag 30 juni 2010
Hultsfred i mitt hjärta!
Sverige har blivit en festival fattigare. Ingen mer Hultsfreds-
festival. Det går tydligen inte ihop sig. Ökade kostnader,
en publik som uteblir och som gjort så ett tag. Bara 5000 biljetter sålda hittills i år. Nu ställer de in allt. Kanske är det inte längre tillräckligt ballt att åka rakt in i djupaste Småland för att festivala. På "min tid" var det hur ballt som helst. Och det var i Hultsfred som jag gjorde min festivaldebut. Tillsammans med Systrarna R. Året var 1992. Eller var det kanske 1991? Jag minns inte riktigt. Men jag minns att det var en fantastisk upplevelse som längre dröjde sig kvar. Bo i tält och dricka avslagen öl ur plastmuggar.
Möten med fantastiska människor som du aldrig skulle träffat annars. Kultur i sin finaste form. Frihet, musik och fest.
Sedan dess har det blivit många festivaler. Flera i Hultsfred men också i Roskilde, Sweden Rock Festival och nu senast Siesta.
Jag har blivit äldre och med åldern bekvämare. Jag har blivit mamma och blivit med hus. Men mitt hjärta klappar fortfarande för festival. Det kommer det nog alltid att göra.
Därför blev jag uppriktigt sagt lessen när jag hörde att ledningen för Hultsfredsfestivalen nu kastar in handduken och tackar för sig. Som de har kämpat. De har gjort sitt yttersta för att snickra ihop ett attraktivt festivalprogram. Lockat och pockat. De har bakat tårtor, blåst ballonger och hyrt en clown för att alla ska bli glada. Skickat fina inbjudningskort. De vill ställa till party, men ingen vill komma. Precis som när ett missförstått barn bjuder till kalas och ingen dyker upp. Sorgligt är ordet.
festival. Det går tydligen inte ihop sig. Ökade kostnader,
en publik som uteblir och som gjort så ett tag. Bara 5000 biljetter sålda hittills i år. Nu ställer de in allt. Kanske är det inte längre tillräckligt ballt att åka rakt in i djupaste Småland för att festivala. På "min tid" var det hur ballt som helst. Och det var i Hultsfred som jag gjorde min festivaldebut. Tillsammans med Systrarna R. Året var 1992. Eller var det kanske 1991? Jag minns inte riktigt. Men jag minns att det var en fantastisk upplevelse som längre dröjde sig kvar. Bo i tält och dricka avslagen öl ur plastmuggar.
Möten med fantastiska människor som du aldrig skulle träffat annars. Kultur i sin finaste form. Frihet, musik och fest.
Sedan dess har det blivit många festivaler. Flera i Hultsfred men också i Roskilde, Sweden Rock Festival och nu senast Siesta.
Jag har blivit äldre och med åldern bekvämare. Jag har blivit mamma och blivit med hus. Men mitt hjärta klappar fortfarande för festival. Det kommer det nog alltid att göra.
Därför blev jag uppriktigt sagt lessen när jag hörde att ledningen för Hultsfredsfestivalen nu kastar in handduken och tackar för sig. Som de har kämpat. De har gjort sitt yttersta för att snickra ihop ett attraktivt festivalprogram. Lockat och pockat. De har bakat tårtor, blåst ballonger och hyrt en clown för att alla ska bli glada. Skickat fina inbjudningskort. De vill ställa till party, men ingen vill komma. Precis som när ett missförstått barn bjuder till kalas och ingen dyker upp. Sorgligt är ordet.
torsdag 24 juni 2010
Nu är det midsommar. För tjyvens.
Klockan börjar gå mot midnatt.
Jag har varit ute med goda vänner. J och E har varit hemma.
Har haft det bra. Tittat på fotboll.
Jag har druckit vin. Och har haft det alldeles förträffligt fint.
Ätit gott. Diskuterat Beatles. Kommit fram till att Hey Jude troligtvis är en av deras bästa. EN sån låt och man hade kunnat lägga sig raklång på sofflocket för alltid.
I morgon midsommarafton. Vi börjar fira i morgon förmiddag hemma hos J:s pappa. Sen bär det av till stugan och annat firande tillsammans med vänner och bekanta. Det blir Lilla E:s första midsommar. Kanske blir det inte krans i håret men mycket, mycket kärlek. Vi ska dansa och sjunga om de små grodorna. Äta sill, dricka nubbe och bara finnas till.
Utanför är det nu natt men dagens värme dröjer sig kvar.
Grannen har besök och avslutar visst kvällen på sin altan.
Jag kikar ut på dem genom fönstret och hoppas att de mår bra.
Det ser de ut att göra.
God Natt och GLAD MIDSOMMAR!
Jag har varit ute med goda vänner. J och E har varit hemma.
Har haft det bra. Tittat på fotboll.
Jag har druckit vin. Och har haft det alldeles förträffligt fint.
Ätit gott. Diskuterat Beatles. Kommit fram till att Hey Jude troligtvis är en av deras bästa. EN sån låt och man hade kunnat lägga sig raklång på sofflocket för alltid.
I morgon midsommarafton. Vi börjar fira i morgon förmiddag hemma hos J:s pappa. Sen bär det av till stugan och annat firande tillsammans med vänner och bekanta. Det blir Lilla E:s första midsommar. Kanske blir det inte krans i håret men mycket, mycket kärlek. Vi ska dansa och sjunga om de små grodorna. Äta sill, dricka nubbe och bara finnas till.
Utanför är det nu natt men dagens värme dröjer sig kvar.
Grannen har besök och avslutar visst kvällen på sin altan.
Jag kikar ut på dem genom fönstret och hoppas att de mår bra.
Det ser de ut att göra.
God Natt och GLAD MIDSOMMAR!
onsdag 23 juni 2010
Årets Potatistävling
I går var det dags att återigen kora vinnaren i Familjens potatistävling. Potatistävlingen med stort P. J:s pappa står som arrangör för denna event och har så gjort i flera år.
De tävlande är alla barnbarnen, en skara barn som med åren har vuxit och nu är uppe i att antal av fem stycken. Lilla E var liksom sina kusiner mycket taggad. Den svenska flaggan var hissad.
När kusin O klippte det blå bandet, som avskärmade de tävlande från potatisspannarna, utbröt stort jubel.
Och tävlingen var i gång!
Tidigt på våren sätter J:s pappa ner en potatis i en spann med jord, en potatis och en spann för varje barnbarn. Spannarna namnas. Potatisen får sen gro och växa. J:s pappa håller koll på att plantorna får vatten, men också på att ingen sticker till sin planta nåt smaskigt gödsel i smyg. Strax innan midsommar är det sen dags för skörd. Den potatisplanta som gett mest potatis, mätt i vikt, vinner tävlingen.
Vem skulle ta hem vinsten i år?
Det rafsades i spannarna. Händer, som snabbt blev mysigt jordiga, grävde sig fram till potatisguldet. E övervakade det hela från pappas famn och fick viss assistans med plockandet. Jordkokorna flög genom luften. Det handlar visserligen inte om att plocka sina potatisar på kortast tid, men att vara snabb ligger det ju lite prestige i också. Och nej, själva sättpotatisen räknas inte! Rafs, rafs, rafs... En potatis, två, tre, fyra... Och så upp på vågen:
Vinnarvikten landade på 950 gram. Det var kusin A som tog
hem vinsten. Lilla E, vars knölar vägde 920, kom på en hedrande andraplats.
Efteråt fikade vi. Vi pratade om årets tävling och tävlingsledningen var mycket nöjd med utfallet.
Ja, vi var nöjda allihop.
På midsommarafton äter vi upp dem, pärorna!
De tävlande är alla barnbarnen, en skara barn som med åren har vuxit och nu är uppe i att antal av fem stycken. Lilla E var liksom sina kusiner mycket taggad. Den svenska flaggan var hissad.
När kusin O klippte det blå bandet, som avskärmade de tävlande från potatisspannarna, utbröt stort jubel.
Och tävlingen var i gång!
Tidigt på våren sätter J:s pappa ner en potatis i en spann med jord, en potatis och en spann för varje barnbarn. Spannarna namnas. Potatisen får sen gro och växa. J:s pappa håller koll på att plantorna får vatten, men också på att ingen sticker till sin planta nåt smaskigt gödsel i smyg. Strax innan midsommar är det sen dags för skörd. Den potatisplanta som gett mest potatis, mätt i vikt, vinner tävlingen.
Vem skulle ta hem vinsten i år?
Det rafsades i spannarna. Händer, som snabbt blev mysigt jordiga, grävde sig fram till potatisguldet. E övervakade det hela från pappas famn och fick viss assistans med plockandet. Jordkokorna flög genom luften. Det handlar visserligen inte om att plocka sina potatisar på kortast tid, men att vara snabb ligger det ju lite prestige i också. Och nej, själva sättpotatisen räknas inte! Rafs, rafs, rafs... En potatis, två, tre, fyra... Och så upp på vågen:
Vinnarvikten landade på 950 gram. Det var kusin A som tog
hem vinsten. Lilla E, vars knölar vägde 920, kom på en hedrande andraplats.
Efteråt fikade vi. Vi pratade om årets tävling och tävlingsledningen var mycket nöjd med utfallet.
Ja, vi var nöjda allihop.
På midsommarafton äter vi upp dem, pärorna!
tisdag 22 juni 2010
Hej hej allergi!
Så trevligt att du kommer och hälsar på mig i år igen.
Jag har verkligen saknat dig.
Det riktigt pirrar i magen när jag tänker på att vi nu har
en härligt mysig månad framför oss. En månad med ständig trötthet och kliande ögon. Ett evigt snytande och snörvlande
som avancerar i takt med att gräset på ängen frodas och blommar. Ja, det blir härligt. Riktigt härligt.
Jag har verkligen saknat dig.
Det riktigt pirrar i magen när jag tänker på att vi nu har
en härligt mysig månad framför oss. En månad med ständig trötthet och kliande ögon. Ett evigt snytande och snörvlande
som avancerar i takt med att gräset på ängen frodas och blommar. Ja, det blir härligt. Riktigt härligt.
fredag 18 juni 2010
En vecka senare
Kan jag konstatera att det finns handläggare på Försäkringskassan som kan förklara så att man förstår. Jag tror du heter Inger. Tack!
Men det har hänt mer än så.
Sommaren har varit här och vänt
Vi har åkt buss och upptäckt att det finns en särskild pling-knapp att trycka på när man har barnvagn med sig
Fågelungarna har lämnat holken
Fotbolls VM - jo jo
Lilla E hade nog gärna satt sina små tänder i en Vuvuzela
Och nu inväntar vi ett prinsessbröllop. Ja, jag ska titta.
Lilla E i vinterskrud uppe i Björnrike vid årsskiftet. Det är
cirka 10 grader kallt. Barnet är inbäddat i åkpåse från Kronan
och pälsmössa från Lindex. Skinn från Gotlandsfår.
Fabrikat på pulka okänt.
Varken denna bild eller text har något med resten av
inlägget att göra. Egentligen.
Men det har hänt mer än så.
Sommaren har varit här och vänt
Vi har åkt buss och upptäckt att det finns en särskild pling-knapp att trycka på när man har barnvagn med sig
Fågelungarna har lämnat holken
Fotbolls VM - jo jo
Lilla E hade nog gärna satt sina små tänder i en Vuvuzela
Och nu inväntar vi ett prinsessbröllop. Ja, jag ska titta.
Lilla E i vinterskrud uppe i Björnrike vid årsskiftet. Det är
cirka 10 grader kallt. Barnet är inbäddat i åkpåse från Kronan
och pälsmössa från Lindex. Skinn från Gotlandsfår.
Fabrikat på pulka okänt.
Varken denna bild eller text har något med resten av
inlägget att göra. Egentligen.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)