När tomten kom

Jag minns inte hur gammal jag var när jag slutade tro på tomten.
Vad jag minns är att mamma och pappa, när jag och brorsan var små, ibland "hyrde" in nån utomstående som fick agera tomte.
Ett år böjde sig tomten lite för djupt över de tända ljusen på soffbordet. Givetvis började skägget brinna. Kanske var det då jag slutade tro.

Lilla E fick möta tomten redan förra julen men var då alldeles för liten för att uppfatta vad som pågick. I år kom tomten på nytt. Och efter att ha studerat den skäggprydde figuren, och kikat under lugg ett tag, togs julklapparna emot med en allt stegrande förtjusning. Tomten, en granne till mamma och pappa, gjorde ett jättebra jobb. Inte minst för att även vi vuxna fick många fina paket. Tack så mycket för alla presenter!

Vi började julafton med en rejäl frukost.
Här har ni Lilla E med munnen full av pepparkaka - såklart!
















Lite senare kom den RIKTIGA tomten.
Men det händer att han går omkring på stadens gator som en helt vanlig man...


Jag fick ett par såna hära. Ett par sprillans nya trädgårdshandskar. Det är jättebra!

Och så fick jag en ny radio. Att ha i stället för den som E har lekt sönder. Ja, jag fick så många bra saker. J också. Men den av oss som fick mest var självklart Lilla E. Paketen innehöll allt möjligt:
Böcker, kläder, en traktor, tält, lego á la Duplo, bondgård med djur...






Så här ser min nya radio ut:
Den ska jag lyssna på så fort jag har packat upp den ur kartongen.