Sydamerika 2005

Jag går igenom datorn. Tittar på bilder. En massa minnen sköljer över mig. Jag bläddrar bland fotografier som jag inte sett på jättelänge. Ett efter ett kryper de fram ur glömskan. Jag ler åt alla upplevelser, åt alla människor jag träffat. Sydamerika hände innan jag träffade J. En del av mig önskar att han också hade fått uppleva Inkaleden med Machu Picchu, de slingriga vägarna i Bolivia, det goda Argentinska ölet i Salta och Santiagos myllrande folkliv.
En annan del är glad över att det faktiskt bara är mitt. Mitt alldeles egna. När jag tittar på bilderna kan jag fortfarande känna kylan och den klara luften, tidigt på morgnarna precis när solen gått upp. Senare på dagen solen och värmen som sprider sig. Dofterna. Och inte minst blodsmaken i munnen efter att ha kämpat mig upp till toppen av Inkaledens högsta punkt.


När vi var i Chile avled den dåvarande påven. Hela Santiago fylldes av sörjande katoliker. Därav kravallstaket...
















I Peru. Strax innan vi ska börja gå Inkaleden. Laddade till tusen var vi allihop med vattenflaskorna i högsta hugg. I fickorna snabb energi i form av Snickers.


Efter fyra dagars vandring kom vi fram till Machu Picchu. Svårslaget. Värt varenda steg och skavsår.




Lamadjur syntes till lite här och där. Detta bodde i Bolivia.







Coca-blad till försäljning i La Paz, Bolivia. Hjälper mot höjdsjuka. Säkert mot mycket annat också...











Det var en fantastisk resa. En resa som gjorde att jag just i detta nu längtar efter att ge mig ut igen. Denna gången med J och finaste Lilla E. Det spelar (nästan) ingen roll vart vi åker.
Bara vi gör det tillsammans!