Hultsfred i mitt hjärta!

Sverige har blivit en festival fattigare. Ingen mer Hultsfreds-
festival. Det går tydligen inte ihop sig. Ökade kostnader,
en publik som uteblir och som gjort så ett tag. Bara 5000 biljetter sålda hittills i år. Nu ställer de in allt. Kanske är det inte längre tillräckligt ballt att åka rakt in i djupaste Småland för att festivala. På "min tid" var det hur ballt som helst. Och det var i Hultsfred som jag gjorde min festivaldebut. Tillsammans med Systrarna R. Året var 1992. Eller var det kanske 1991? Jag minns inte riktigt. Men jag minns att det var en fantastisk upplevelse som längre dröjde sig kvar. Bo i tält och dricka avslagen öl ur plastmuggar.
Möten med fantastiska människor som du aldrig skulle träffat annars. Kultur i sin finaste form. Frihet, musik och fest.

Sedan dess har det blivit många festivaler. Flera i Hultsfred men också i Roskilde, Sweden Rock Festival och nu senast Siesta.
Jag har blivit äldre och med åldern bekvämare. Jag har blivit mamma och blivit med hus. Men mitt hjärta klappar fortfarande för festival. Det kommer det nog alltid att göra.
Därför blev jag uppriktigt sagt lessen när jag hörde att ledningen för Hultsfredsfestivalen nu kastar in handduken och tackar för sig. Som de har kämpat. De har gjort sitt yttersta för att snickra ihop ett attraktivt festivalprogram. Lockat och pockat. De har bakat tårtor, blåst ballonger och hyrt en clown för att alla ska bli glada. Skickat fina inbjudningskort. De vill ställa till party, men ingen vill komma. Precis som när ett missförstått barn bjuder till kalas och ingen dyker upp. Sorgligt är ordet.