Inför nyårsafton

J gör idag sin sista arbetsdag innan han går hem på pappaledighet.
Jag gör idag min sista ordinarie dag som mammaledig.
På måndag börjar eländet. Eller elände och elände...
För jag ska säga att det nog känns ganska bra ändå att börja jobba nu.
Trots allt. Jag kommer sakna Lilla E nåt så vansinnigt mycket. Och jag kommer säkert bli både snyftig och melankolisk emellanåt.
Men, jag försöker intala mig att jag kommer klara det galant. Det är åtminstone den inställningen jag måste ha. Förhoppningsvis uteblir panikattackerna jag har drömt mardrömmar om på nätterna. Att jag ska komma tillbaka till jobbet, jobba en halv dag och sen få värsta anfallet av hemlängtan. Liksom tappa andan och trilla omkull. Behöva andas i en papperspåse för att få luft och se alla mina kollegor stå i ring runt mig. Sen kommer chefen och skakar på huvudet, säger "sicket spektakel".
Nej, så får det verkligen inte bli. Inte!

I morrn kväll ska vi fira in det nya året hemma hos A och B. Vi blir ett gäng på 13 personer. Vuxna och barn. Lilla E har redan plockat fram nyårsstassen ur garderoben och putsat upp sina lackskor. Vad jag ska ha på mig har jag faktiskt ingen aning om. Det blir nog inte nåt glittrigt. Jag äger inte så många glittriga grejer. Det blir vad det blir. Menyn för nyårsafton har vi delat upp och det föll på vår lott att tillsammans med L och H (våra kära Thailands-medresenärer) fixa till nån smarrig efterrätt. Tadaaa...

Det blir en Vitchoklad och karamellmousse
Vid sidan av denna blir det en Citrussallad med pistagenötter

Förhoppningsvis blir det gott och bra. Men med ingredienser som vitchoklad, grädde och non-stop är det svårt att misslyckas.
Allt smakar ju gott!
Vad resten av menyn kommer bestå av blir en överraskning.
Det får vi veta i morrn kväll, halv sex. Då börjar kalajset!

GOTT NYTT ÅR!

Vi hörs och ses på andra sidan. Förhoppningsvis glada och välmående.
Utan allt för mycket huvudvärk och raketångest.