Inför nyårsafton

J gör idag sin sista arbetsdag innan han går hem på pappaledighet.
Jag gör idag min sista ordinarie dag som mammaledig.
På måndag börjar eländet. Eller elände och elände...
För jag ska säga att det nog känns ganska bra ändå att börja jobba nu.
Trots allt. Jag kommer sakna Lilla E nåt så vansinnigt mycket. Och jag kommer säkert bli både snyftig och melankolisk emellanåt.
Men, jag försöker intala mig att jag kommer klara det galant. Det är åtminstone den inställningen jag måste ha. Förhoppningsvis uteblir panikattackerna jag har drömt mardrömmar om på nätterna. Att jag ska komma tillbaka till jobbet, jobba en halv dag och sen få värsta anfallet av hemlängtan. Liksom tappa andan och trilla omkull. Behöva andas i en papperspåse för att få luft och se alla mina kollegor stå i ring runt mig. Sen kommer chefen och skakar på huvudet, säger "sicket spektakel".
Nej, så får det verkligen inte bli. Inte!

I morrn kväll ska vi fira in det nya året hemma hos A och B. Vi blir ett gäng på 13 personer. Vuxna och barn. Lilla E har redan plockat fram nyårsstassen ur garderoben och putsat upp sina lackskor. Vad jag ska ha på mig har jag faktiskt ingen aning om. Det blir nog inte nåt glittrigt. Jag äger inte så många glittriga grejer. Det blir vad det blir. Menyn för nyårsafton har vi delat upp och det föll på vår lott att tillsammans med L och H (våra kära Thailands-medresenärer) fixa till nån smarrig efterrätt. Tadaaa...

Det blir en Vitchoklad och karamellmousse
Vid sidan av denna blir det en Citrussallad med pistagenötter

Förhoppningsvis blir det gott och bra. Men med ingredienser som vitchoklad, grädde och non-stop är det svårt att misslyckas.
Allt smakar ju gott!
Vad resten av menyn kommer bestå av blir en överraskning.
Det får vi veta i morrn kväll, halv sex. Då börjar kalajset!

GOTT NYTT ÅR!

Vi hörs och ses på andra sidan. Förhoppningsvis glada och välmående.
Utan allt för mycket huvudvärk och raketångest.

Hänt sen sist...

Beställt ett nytt element till köket - check
Kollat in mellandagsrean - check
Haft ångest light för att jag börjar jobba om en vecka - check
Träffat M, bästaste M, och druckit vin - check
Varit i Laholm och köpt fina kläder till Lilla E - check
Funderat lite över nyårsafton - check
Bastat OCH drällt runt naken i snön efteråt - check
Ätit stans godaste kebab med saffransris - check
Konstaterat att vår bil har ett anti-spinn-system,
som fungerar - check

När tomten kom

Jag minns inte hur gammal jag var när jag slutade tro på tomten.
Vad jag minns är att mamma och pappa, när jag och brorsan var små, ibland "hyrde" in nån utomstående som fick agera tomte.
Ett år böjde sig tomten lite för djupt över de tända ljusen på soffbordet. Givetvis började skägget brinna. Kanske var det då jag slutade tro.

Lilla E fick möta tomten redan förra julen men var då alldeles för liten för att uppfatta vad som pågick. I år kom tomten på nytt. Och efter att ha studerat den skäggprydde figuren, och kikat under lugg ett tag, togs julklapparna emot med en allt stegrande förtjusning. Tomten, en granne till mamma och pappa, gjorde ett jättebra jobb. Inte minst för att även vi vuxna fick många fina paket. Tack så mycket för alla presenter!

Vi började julafton med en rejäl frukost.
Här har ni Lilla E med munnen full av pepparkaka - såklart!
















Lite senare kom den RIKTIGA tomten.
Men det händer att han går omkring på stadens gator som en helt vanlig man...


Jag fick ett par såna hära. Ett par sprillans nya trädgårdshandskar. Det är jättebra!

Och så fick jag en ny radio. Att ha i stället för den som E har lekt sönder. Ja, jag fick så många bra saker. J också. Men den av oss som fick mest var självklart Lilla E. Paketen innehöll allt möjligt:
Böcker, kläder, en traktor, tält, lego á la Duplo, bondgård med djur...






Så här ser min nya radio ut:
Den ska jag lyssna på så fort jag har packat upp den ur kartongen.

Annandagen

Åh, vad jag njuter av lugnet som julen fört med sig.
Vi har inte stressat alls. Har haft det så bra.
Jonas är ledig i morrn också. Då kanske vi ska in till stan
och trängas lite. Men bara kanske.
I vårt kök har ett element börjat läcka, så det måste vi fixa till.
Jag håller på att bli förkyld och försöker kurera mig med
skumtomtar och clementiner.
Om det är en vinnande taktik vet jag ej.
I morrn ska jag lägga in lite bilder här. Visa hur det gick till när tomten kom. Tills dess; Fortsatt julefrid på Er allihop!

Julen!

Den kan börja nu. Allt är fixat. Jag är till bredden
fylld av julstämning.
Fattas bara så som jag har spisat julskivor de senaste veckorna.
Glöggen är avsmakad,
flera gånger om.
Alla julklapparna
är nästan inslagna.
J kom precis hem från jobbet så nu kör vi.
Let´s go JUL 2010!




Vi kickstartar firandet i kväll med ett besök i Laholm.
I morgon bitti blir det julfrukost och senare, förstås, Kalle Anka. Ingen av oss är särskilt intresserade av Kalle Anka och hans vänner, men det hör ju liksom till så tv:n får stå på.

I morgon kväll kommer vi skåla i Linie Akvavit och säkert sjunga en visa eller två. Tomteskägg och luva är inhandlat. Jultomteskådis är inhyrd. Jag vet att Lilla E kommer få klappar. En hel hög.

Vi ser fram emot en lugn och skön julhelg med familjerna.
Med nära och kära. Men utan min bror som befinner sig
på uppdrag på andra sidan jorden. Vi tänker på dig!

Nu så...
Till Er alla; Ta det lungt.
Bygg en snögubbe.
Ät en extra pralin.
Lägg en slant i Frälsningsarméns gryta.
Le åt en främling.
Tänd ett ljus.
Och ha en riktigt GOD JUL!

Planen för dagen

Efter den senaste tidens slirande, och med barnvagnen i snömodd slitande, hade jag tänkt ägna några minuter åt att gnälla över kommunens usla snöröjning. Men jag struntar i det. För bor man i en kommun som anser sig vara för fattig för att ha gatubelysningen tänd på nätterna (!), så inser jag att bristfällig plogning är nåt jag får försöka lära mig att acceptera.

Om en stund ska vi ta bilen och åka hem till M och hennes lilla G.
Rakt in i skogen ska vi åka, Lilla E och jag. M är mästare i julstämning.
Jag ska insupa den med all kraft jag har.

Om att bada bastu

Vi bor i ett hus. Vi har bastu. Det var den förre ägaren, allmänt kallad ingenjören, som installerade den. Att ha tillgång till en egen bastu,
är en lyx. Det är fanimej en lyx! Tråkigt bara att vi som bor i huset nu inte har vett att uppskatta det. Vi borde skämmas så sällan som vi bastar. Typ, bara ett par gånger om året. Det är kasst.

I går kväll, i månens blåa sken (såg ni vilken vacker måne det var?), skruvade vi på bastun och gjorde oss redo. J, Lilla E och jag.
När termometern visade på behaglig temperatur klev vi in. Det var E:s bastupremiär. Och av barnets ansiktsuttryck och kroppsspråk att döma, så var det en mycket behaglig upplevelse. Det tyckte vi också. Så där satt vi och njöt, och undrade varför i vi inte bastar oftare. Emellanåt gick vi ut i duschen och sköljde av oss. Sen in i den heta bastun igen. Nu kan man ju tycka att gårdagskvällen, med en temperatur på 10 minusgrader och med en vacker måne som sällskap, var som gjord för att gå ut och rulla sig i den djupa snön. Men så blev det inte. Inte den här gången.
Efter ett tag var vi nöjda. Lilla E dressade om till pyjamas och fick
sin kvällsvälling. Vi vuxna drack glögg. Denna glögg, denna glögg...
I går hette den BLOSSA. Det gör den oftast.

Ur gårdagens bastubad föddes mitt nyårslöfte. Jag brukar som regel inte ha såna, men jag tar tillfället i akt och avlägger ett redan nu:

Bastun ska användas.
Vår bastu ska prioriteras.
Vi ska sitta i den.
Minst två gånger i månaden.
Undantag kan ske för sommarmånaderna, om det råder extrem hetta.
Men endast och bara då.

Bob Dylan

Har för tillfället tagit över Dollys plats i spelaren. Bob kan minsann sjunga julsånger han också. Jo, och han gör det riktigt bra. Bobsirribob´s julskiva är J:s favorit. Så klart. Han köpte den själv inför förra julen. Han kom hem från jobbet en eftermiddag och sa: "Nu har jag köpt nåt fint. I present till mig själv". Ungefär så sa han, slängde plattan på skivtallriken och tryckte på play.

Planeringen inför årets nyårsafton är nu spikad. Det var ett trevligt möte. Jag drack två öl. Vi var inte på Harrys, där var det fullt. Vi gick till Fox and Anchor i stället. Mycket mindre folk. Vid sju-tiden tog jag bussen hem. Ja, jag sa ju det. Att det skulle bli en lugn kväll.

Och utanför faller snön. Fortfarande.

En skön lördag

Det vilar nåt stillsamt över den här dagen. Det är en skön lördag.
Snöskottning blir det säkert. Lite julfixande.
Tillverkning av Lasagne. Robinsonfinal?
I eftermiddag blir det planeringsmöte med A inne på Harrys.
Planeringsmöte inför nyår. Sån planering görs bäst över en öl.
Genom åren har den där ölen stått i centrum för en hel del planerande.
En, två, tre öl. Kanske flera...
Men idag blir det stillsamt. Det är sant.
Helt sant.

Pepparkakor - världens bästa?

Ja, i alla fall om man frågar Lilla E.
Färdiggräddade eller i deg-form, det är inte så noga. Allt pepparkaksrelaterat slinker ner utan några större procedurer.
I söndags bakades det pepparkakor hemma hos farmor.
I måndags bakades det pepparkakor hemma hos
mormor och morfar. De blev så fina!
I dag har vi varit på en pepparkaksrelaterad fika
hemma hos en av kompisarna från föräldragruppen.
Och E, hur nöjd som helst!

J frossar i pepparkakor med ädelost.
Jag frossar jag också. Helst i såna med kristyr.
Ni vet väl att man kan köpa färdig kristyr på tub?
Det har jag inte fattat förrän nu. I år.
Kristyr på tub. Värsta grejen ju.
Kan få piff på vilken pepparkaka som helst.

Piff piff!

Musikhjälpen

Tanken på att stänga in sig i en glasbur på ett torg och bara sörpla soppa i en vecka skrämmer mig inte alls. Jag hade lätt kunnat göra samma sak i kampen för det goda.

BARN ÄR INTE TILL SALU

Det kan inte sägas nog många gånger.
Skicka in ditt bidrag nu!

http://sverigesradio.se/musikhjalpen

I väntan på Lucia...

Fjärran från bomber och religiösa fanatiker har vi idag firat tredje advent hemma hos J:s mamma, E:s farmor. Med Bing Crosby som sällskap bakade vi pepparkakor, repade grönkål, drack glögg och gjorde julgodis. Alla J:s syskon med respektive var där. Kusinerna lekte med varandra och jag kan lova, Lilla E bjöd på hårt motstånd i brottningsmatcherna. Julpysslandet avrundades med nygrillat från trädgården. Korv och bröd smakar mums. Även med magen full av pepparkaksdeg. Tack alla för en fin eftermiddag!

En julfest

I fredags var vi på fest.
Det började med glögg och slutade många timmar senare.
I vimlet, på festen, fanns en hårt jobbande och aktiv Sverigedemokrat.
Tack å lov höll han låg profil.
Vid middagen satt jag bredvid en man från Skåne. Vi pratade om jakt, den skånska slätten och lite om en i mitten av 90-talet mycket känd tv-kock. Maten vi bjöds på, en tre rätters meny, var magnifik. Sill och varmrökt lax, en oxfilé som var som en dröm, en kittlande god saffranspannacotta. Ett gott rödvin därtill. En måltid som var som godis för själen, mitt i december.
Efter maten var det liveband. Och jodå, jag dansade jättemycket. Precis så där mycket så att jag vaknade med träningsvärk i vristerna dagen efter.
Oh la la...

Slutet är nära...

Mitt i allt julstök finns den där. Känslan av att slutet är nära.

För,
Nu är det bara 25 dagar kvar. Sen börjar jag jobba igen.
Och,
Jag tror jag har ångest. För det känns så där tjorvigt i magen när jag tänker på det. Och när jag tänker på det, så kommer jag på mig själv med att dra efter andan. Sen blåser jag ut luften och det blir till en lång djup suck.

Tiden har gått så fort!
Jag har ÄLSKAT att vara föräldraledig.
Snart är det dags för mig att lämna över till J.

Men först,
Tjugofem underbara dagar fulla av kärleksfrosseri, sönderrivna tidningar, borttappade nappar, smuliga golv, långa härliga promenader, sagoläsning, klapp och klang, fikapauser med tända ljus, slammer i kastrullskåp...

Julstämning

Å denna jul, denna jul!
Kan man överdosera julstämning?
Julskivorna går varma i stereon. I´m dreaming of a White Christmas samsas med Stilla Natt och en Sockerbagare
som bor i staden. I love it!
J är inte lika entusiastisk som jag men får stå ut. Så enkelt är det.
Bäst just nu är Dolly Partons julskiva. Titta här så fin hon är.
Här sitter hon i sin sammetsklädda släde med bjällror på väg hem till familjen i Smoky Mountain för att fira jul. Med sig i släden har hon inte bara en stor säck med julklappar. Nej, under hennes vida kappa finns en hel barnkör vars änglalika röster skulle kunna få självaste Zeb Machahan
att brista upp i ett stort leende.
Oj oj oj vilken julstämning det blir när man drar på Dolly Parton.

Se upp i backen!

Snö. Snö. Snö.
Den ligger kvar. De säger att det ska komma mera. Jippi!
I lördags gjorde Lilla E premiäråket i pulkabacken. I backen träffade vi på kusin O som är två år äldre och som nu klarar av att hålla sig kvar på en Snow-Racer. O åkte så snön yrde. E var lite mer stillsam av sig men mycket intresserad av sin kusins förehavanden. Efter att vi föräldrar dragit E i pulkan uppoch ner för backen en sisådär 25 gånger, tog vi en promenad runt kvarteret. Sen gick vi hem och drack glögg. Det var en härlig dag.

IDOL 2010

Girlpower i all ära.
Och man får inte knarka. Men:
There can only be one...

En fantastisk Enter Sandman som fick varje hårdrocksmolekyl
i mig att fullständigt koka över.
En mäktig version av In the Ghetto.
There can only be one. JAY!
Hurray!

Nya tider!

Direkt när Liten vaknade på morgonen märktes det att nåt hade hänt under nattens sömn. Den lilla kroppen verkade liksom mer sprittande än vanligt. Gunget i knäna, som ingår i hälsningsritualen på morgnarna, var lite säkrare. Stabilare.
Mamman lyfte ner Liten från spjälsängen, och Liten började gå.
De små benen bar plötsligt den lilla kroppen på ett helt nytt sätt. Och Liten, överlycklig över att de senaste månadernas idoga träning med "lära-gå-vagnen" äntligen gett resultat, knallade direkt fram till sin byrå och började leka. Mamman satt kvar i fåtöljen bredvid spjälsängen. Insåg efter ett tag att barnet inte pockade på nån som helst uppmärksamhet och att det var fullt möjligt att gå och klä på sig utan att behöva hålla koll på nån annan än sig själv. Efter påklädning av mamma och barn var det dags för frukost. Macka och gröt serverades.
Liten sittandes i sin stol. Adventsljus tänt på bordet.
Mamman med sin frukost, Liten med sin.
En liten sked i en liten hand, och Liten äter helt själv. Alltihop. Nästan ingenting tappas på golvet. Mackan slinker ner. Gröten likaså. Mamman sitter bredvid och kan nästan, nästan, läsa dagens Hallandspost från början till slut. Utan att bli avbruten.
Detta var den 1 december. Dagen då ett nytt kapitel påbörjades.
Ett kapitel kallat självständighet.