Det är tyst. Midnatt råder inte. Men J är på möte.
Lilla E sover sött. Ingen teve. Ingen radio. Bara jag.
Dagen idag har varit en bra dag. Som så många andra dagar är. De flesta.
Jag och E hämtade upp J efter jobbet. Vi åkte och köpte en barnsits till cykeln. Ett extra fäste så att man kan flytta över sitsen till en annan cykel, om man vill. Och en liten hjälm. Nu jädrar ska det bli åka av!
Tidigare idag var jag och E ute och gick utmed vattnet. Det hade precis slutat regna och det doftade strandskog och våta barr. Det var kvavt. Jag fick ta av min jacka och knäppa upp för E som låg nedbäddad i vagnen. På vägen hem passerade vi en skola. Skolgården låg öde och tom. Där och då kom jag att tänka på hur mycket som har vaknat till liv sedan jag blev mamma. Mitt slumrande barnasinne - hej hej! Det växer sig starkare än någonsin i kapp med att E blir större.
För någon vecka sedan fick E en uppblåsbar pool i present av mormor och morfar. Jag kommer väl knappast att få plats i den men jag kommer säkert kunna blöta ner mig ordentligt ändå. Och alla andra som råkar vara i närheten just då. Helt perfekt!
Den senaste i raden av presenter var Bröderna Lejonhjärta som E:s farmor hade hittat välbehållen i en låda på en loppis. Nu är ju E fortfarande för liten för den typen av lektyr, men häromkvällen, i samband med nattningen, kunde jag inte låta bli att glänta lite på pärmen och läsa lite ur det första kapitlet. E full av varm god välling i magen, somnade fort. Jag satt kvar i fåtöljen bredvid spjälsängen och läste en stund innan jag återvände till vuxenvärlden och Rapport. Käraste Astrid, vad du kunde skriva bra. Du kan tro att vi kommer ha glädje av dina böcker här i vårt hus.
Och alla kulinariska läckerheter som tids nog kommer att tillredas på min gamla Micki-spis. Snart är det dags att damma av den och plocka ner den från vinden. Jippi!
