Föreningen "vi som saknar empati för småbarnsföräldrar" representerades igår av en riktigt sur och bitter Russintant.
Jag har stött på en och en annan föreningsmedlem förut, inte minst nu i vintras då snön hindrade småbarnsmorsan från att rulla sitt ekipage säkert uppe på trottoarerna, men gårdagens representant är den enda som hittills uttryckt sig verbalt. Efter att ha betalat varorna på ICA smyger sig en tanta upp bredvid mig och väser
"och så dom här jävla barnvagnarna..."
Du din jevla Russintant.
Varför gick du din väg när jag försökte prata med dig.
Jag bad ju om ursäkt, jag sa det högt och tydligt. Det hörde du väl?
Förlåt att jag stod i vägen för dig, sa jag.
Inte för att jag tyckte att jag behövde. Nej.
Men för att jag tänkte att du kanske längtade efter lite mänsklig kontakt. Ty en kvinna som du har säkert inte det så roligt. Du har kanske inte en endaste riktig vän i hela världen och har troligtvis ingen i din närhet som har barn. Kanske har du ont av ledvärk och en make som matar dig med småspik varje dag.
Du din jevla Russintant, jag minns minsann hur du ser ut.
Nästa gång jag ser dig ska jag smyga upp bakom dig med barnvagnen och köra på dig. Liiite...
