Vi firade Valborg ordentligt.
Eller rättare sagt, jag gjorde det. Med besked.
J firade lite mer stillsamt och tog efter någon timme med sig E hem för att krypa till kojs. Undertecknad stannade kvar på festen.
Ihärdigt skålande och skrålande. Ni känner väl mej?
Nåja, så sen blev jag inte.
Jag är ju numera förälder, en ansvarsfull sådan...
Men jag blev tillräckligt sen för att dagen efter skulle bli just "dagen efter".
Dagen efter regnade det. Jättemycket.
J och E knallade iväg med vagnen till farfar.
Jag låg i soffan och kved.
Tänkte att jag hellre föder barn än genomlider en rejäl bakfylla.
Slötittade på teve. Toy Story och Så ska det låta.
Betraktelse nummer ett:
Jag lever troligtvis ihop med en av världens bästa män.
J tar hand om mig. Han låter mej vara precis som jag är.
Och framförallt, han är en fantastisk pappa till Lilla E.
Fast allt det här visste jag ju egentligen redan...
Betraktelse nummer två:
Toy Story, vilken film! Får nog allt omvärdera det här med animerad film. Gillar Hitta Nemo och nu hade jag behållning
av att titta på en tecknad cowboy. Vilken grej!
Sedan kom en söndag. Vi var ute i det fina vädret.
J målade. Jag planterade.
E underhöll oss och grannarna med sina konster
och sitt vitaminburks-rassel.
Det var en fin dag. På kvällen grillade vi.
På teven var det Humorgala till förmån för Unicef.
Jag skrattade flera gånger, tyckte om musiken
men blev samtidigt rörd till tårar.
Inslag från Kambodja och jordbävningsdrabbade Haiti.
Dessa barn, dessa barn.
Sargade, förstörda. Som aldrig får en chans.
Alla människor i vår värld som tvingas utstå våld och förtryck.
Många som knappt har mat för dagen och där morgondagen
är allt annat än en självklarhet.
Betraktelse nummer tre:
Jag har det så bra. Jag behöver inte gå och lägga mig hungrig,
om jag inte själv vill. J har det bra (jodå.., jag lovar).
Lilla E har det bra och håller på att utvecklas till en alldeles speciell individ, som är trygg, nyfiken och skrattar högt.
Detta skratt, som bara bubblar.
Som man blir så lycklig av att höra.
Och jag tänker på människorna, barnen, från inslagen på teve.
Hur många av dessa lever idag?
Jag är redan världsförälder genom Unicef.
Är du?
