Hemma i tystnaden

Det är alltid en slående tystnad som möter upp i dörren efter att man har varit på festival. Inget sorl. Inget myller. Inga dova basgångar som riktigt mullrar inne i bröstet. Så är det.
Lilla E verkade vara nöjd med att komma hem. Det var ensamlek på mattan i vardagsrummet, ja säkert i en halvtimme innan någon av oss föräldrar behövde komma och trösta. Vi har haft en jättebra helg. Som jag skrev i tidigare inlägg: Lite sol, lite regn och lite annat däremellan. Så här har vår helg varit, på ett ungefär:
















Festival Siesta - en lagom stor festival på nåt sätt.
Blandad publik, vi var långt ifrån ensamma med att ha med
oss en Liten. En Liten som har varit så duktig hela helgen.
Vi föräldrar tog det givetvis lugnt och partajade måttligt.
De band vi ville se spelade på ganska bra tider, det vill säga inte så sent på kvällarna. Jag missade tyvärr Thåström då E tydligt visade att sängen i lägenheten lockade framför konsert. Thåström började spela 22:30. Och den kvällen var det riktigt kallt. Jag och E åkte "hem". J stannade kvar och kollade. Visst grämer det mig att missa Thåström, han var ju faktiskt en av anledningarna till att vi åkte till festivalen, men jag/vi fick se många andra bra grejer:

Amanda Jensen - en riktigt skön konsert

bob hund - snacka om energi

Mustasch - en bakfull Ralf gjorde sitt bästa för att sprida metal

Vi såg även Stefan Sundström, Timo Räisänen och Danko Jones





















































Här har Ni
Sydsveriges sötaste festivaldebutant...





Trångt och gemytligt i öltältet. Som också serverade ovanligt god mat. Ovanligt god för att vara serverad just, i ett öltält. På området fanns även annat att smaska på. Thaimat, Soppa, Pizza, Viltrullar och självklart Langos. Provade en med kanel och socker. Man behövde knappast svälta...


Till E hade vi laddat skötväskan full med termos med varmvatten, gröt och annat gott.

Festivalprogrammet var späckat torsdag-fredag-lördag. Vi valde ut det vi ville se och tog det lugnt för resten. Ja, och så umgicks vi ju med familjen H. Alltid lika trevligt!

Nu laddar vi för en ny vecka med studentfirande i Stenungsund på fredag. Det är nästan som festival det också. Men bara nästan...
På återseende.

Lägesrapport Hässleholm

Vi är på plats i Hässleholm och firar festival Siesta.
Jag rapporterar nu från ett mycket trevligt kök.
Detta hemma hos H:s.
Allt är bra. Ja, förutom att J har en vaxpropp och är lite ynklig.
Vi har festivalat i dagarna två, idag är sista dagen.
Roligt går fort.
Vi har druckit öl i öltält, lyssnat på bra musik och träffat trevligt fôlk. Det har regnat lite. Men också varit sol. Lilla E har suttit i sin vagn och myst, iklädd sina hörselkåpor. För det mesta nöjd och glad.

En annan typ av festival är Eurovision Song Contest. Jag tror att Israel och Island kommer att fajtas om förstaplatsen. Främst Israel. Men för all del... Tyskland har också en bra låt i år. Och en handfull andra. Sverige får snällt stå över. Så kan det bli ibland.

Senare idag väntar Stefan Sundström, Mustasch och Danko Jones.
Hej!

Förberedelser pågår

Ja, kanske inte så stora men ändå...
I morgon drar vi söderut, till Hässleholm och en helg
full av diverse go´ musik.

www.siestafestivalen.se

Vi ska äta gott också. Dricka lite. Och umgås med trevliga människor. Troligtvis blir det en riktigt bra helg.

Igår kväll var vi hemma hos J:s farbror och hans familj och
firade 15-års dag. Hela gänget var där och några till.
Så brukar det bli när vi träffas. Folkligt och festligt.
Det bjöds på grillbuffé. Vi åt jättemycket.
Lilla E var däremot inte sugen alls. Vi erbjöd välling men nä.
Det var mer intressant att vara sällskaplig än att äta.
Vårt lilla barn kisade och plirade med sina blå. I sin nya napp
med HBK-logga, som fadern köpt. Välling intogs senare
hemma i sängen.

I eftermiddag ska vi åka till Gullbrandstorp och hälsa på en kompis till Lilla E. De har lärt känna varandra på föräldragruppen. Hittills har de haft ett något begränsat utbyte av varandra. Mest legat bredvid varandra på golvet och viftat med sina små armar och ben. Men jag känner på mig att något snart är på väg att hända. Ett socialt genombrott. Idag kan vara dagen då det sker.
Kanske att E:s nya napp kan fungera som en ice-breaker.

Fem nyanser av vår - och lite text

Gymnastik SM pågår för fullt. Jag har funktionerat färdigt.
J är kvar på plats.

Och lilla fågeln flyger ur holken ut och in...
Och därför vill jag sjungaaaa, att sommaren är min.
Vår. Er.
Trallala!






Utanför vårt köksfönster.

Ser ni att det är en fågel som flyger ut?
En stund innan detta togs
hade den flugit in.















Plommonträdet.
Om någon månad blir det paj.












Finaste fötterna i gröngräset.
Behöver jag poängtera att de varken är mina eller J:s?


















Tolv tulpaner. Inte i Amsterdam. I Halmstad.






Hemma hos mormor och morfar.
Redo för picknick.
Gröt går bra.





Nu: Hänga tvätt. Klippa av en gren. Slå dank. Ut och gå.

Värme och Gymnastik SM

De senaste dagarna har hela världen fullkomligt exploderat i grönska.
Jag suger i mig allt som en svamp och får nästan lite ont i hjärtat av allt det vackra. Lilla E har varit utan strumpor på våra promenader. Ja, utan några tjockare kläder överhuvudtaget. För så varmt har det varit. Nu i eftermiddag har vi suttit på en filt i trädgården. E har med stor omsorg rivit sönder ett reklamblad från Cervera och lekt med sina plastburkar. Såna som man kan stapla på höjden ni vet. Givetvis skulle gräsmattan detaljstuderas. Jag lyckades nästan läsa hela första delen av dagens Hallandspost innan jag behövde sanera den lilla kroppen från jord och grästuvor..
Vi har tagit några fina vårbilder. De kommer att publiceras en annan dag.

I morgon drar Gymnastik SM igång, här i Halmstad hela helgen.
I den nybyggda Arenahallen. J är insyltad i det hela över öronen. Jag ska vara funktionär och kolla biljetter och städa undan bananskal från publikläktaren. Eventuellt tar jag mig ett par varv med Bygelhästen. Skulle nån sen be snällt så kan jag göra en kullerbytta på tjockmattan också.
Men bara en. Jag får så lätt nackspärr.

Semesterlängtan

Min reslust har börjat vakna till liv på allvar.
Jag läser mina Vagabond-tidningar om och om igen.
Jag vill ut. Ut i vida världen.
Packa väskan. Glömma alla måsten för en stund och bara dra.
Jag vill smörja in mig med myggmedel och solkräm.
Bli mätt på stekt ris och somna solvarm om kvällen.
Jag ska inte tjata om vädret. Men nu regnar det igen.
Mina planerade uteaktiviteter lockar inte alls.
Så.., är det okej om jag drömmer mig bort en stund?

Innan jag och J träffades reste vi en del på varsitt håll.
Numera reser vi tillsammans. Oftast. Det händer att vi gör egna små avstickare med kompisar och så. En skidresa med offpist-åkning i Canada, det är knappast min grej...
Visst, lite avkoppling i fjällen klarar jag väl av. Vi har varit i Hafjell i Norge och i Björnrike Sweden. Men nån skidåkare av rang har jag aldrig varit, och lär aldrig bli. Det sportsliga överlåter jag till J. Han gör det så bra så.

Hursomhelst, vår första resa tillsammans gick hit:






LONDON







J hade inget skägg.







Vi bodde på ett ganska sunkigt hotell i utkanten av Notting Hill.
Trappan ner till frukostmatsalen var full av krossade chips.
Det var stopp i badkaret.
Vi tittade på statyer på British Museum. Köpte skor på Camden Market, drack öl på Carnaby Street och strosade runt på Petticoat Lane. Vi hade det bra.

Ett par månader senare drog vi hit:


MALTA

Maltesisk högsommar. Det var varmt som f-n. Vi snorklade.
Åkte runt hela ön i bil. Fick proffsig guidning. Vi åkte båt.
Firade midsommar med svenska delikatesser på en filt vid havet.
Engelska pubar. Fotboll.
Jag träffade J:s mamma för första gången.
Hon och hennes J bodde där då. Nu bor de i Sverige.














J hade fortfarande inget skägg.


Sen åkte vi till Afrika.
Till KENYA. Till TANZANIA.
Safari i Masai Mara. Safari i NgoroNgoro-kratern.
Lata dagar på Zanzibar.
Häftigt och härligt. Varmt.
Speciellt. Underbart. Fantastiskt.
Allt på samma gång.







Asien nästa... KAMBODJA och THAILAND.

Vilken resa vi gör!
Kambodja berör på många sätt.
Så vackert. Ankor Wat i gryningsljus är lika hänförande som Toul Sleng är skrämmande.
Och jag som aldrig tidigare varit i Thailand blir helt tagen av landet, klimatet, maten och människorna.
I Thailand möter vi upp med J:s familj.
J har nu skägg (vilket tyvärr inte framgår rent bildligt här...)





Efter något år på hemmaplan med husköp och annat tar vi en
sista-minuten resa till EGYPTEN.



Vad vi inte visste då var att vi hade en liten plutt med oss, djupt inbäddad i min mage. Lilla E. Vi slappar på vårt rosa hotell. Läser böcker. Ger oss ut på havet och snorklar. Ser delfiner. Åker buss. Tittar på tempel och utgrävda gravar.

Jag är gravid. Jag är gravid.
Och sover mycket.
Hotellets all inclusive smakar inte alls.
J äter och dricker för oss båda.




Ett par månader senare fick Lilla E åka med till Tyskland. Fortfarande liggandes i sin mammas mage, vecka 28. Vi var bjudna på bröllop.
Minibuss Heidelberg tur och retur. E blev ordentligt omskakad men hade det bra. Brudparet blev lyckligt gifta.

I höst är det dags igen. Resan är bokad och betald.
I slutet av oktober packar vi väskorna och återser Thailand.
I tre hela veckor ska vi njuta av semester, sol och bad.
Lilla E följer förstås med. Det gör J:s pappa också.
Och L, H och Lilla O.
Vi håller tummarna för att Bangkok ska sluta koka av raseri.
Vi håller tummarna för att alla vulkaner runt om i världen
ska sansa sig och hålla inne med sin aska.
För vi vill verkligen komma i väg. Verkligen.

Nu har det faktiskt slutat regna.
Nästa gång det öser ner ska jag berätta om våra tältsemestrar.
Det blir spännande.

Over and out, for now.

Födelsedag

Någon har fyllt år.
Har blivit ett år äldre.
Och valde att fira detta tillsammans med sina nära och kära.
Igår kväll hade vi huset fullt av folk. Mammor och pappor.
Mor- och farföräldrar. Syskon och kusiner.
Alla var på gott humör. Inte minst Lilla E som kvällen till ära
själv fick bestämma när det var dags att krypa till kojs.
Det blev ungefär så sent som det brukar,
rättare sagt strax efter klockan sju.
Vi andra satt kvar och åt och drack. Bland annat åt vi såna här.


Egentillverkade bakelser. Jag har inget namn på dem.
Vi kan kalla dem för Rullader med Skogsbär.

Det var många som hörde av sig och grattade under dagen.
Och jag fick så fina presenter, både att ha inomhus och ute i trädgården. Såna som man kan läsa, dricka och ha på sig en regnig dag. Tack så mycket snälla ni!

E fick också en present. En pekbok. En pekbok i svart sammet. Självklart ska barnet fostras in i den finare världen. Nej, det kan aldrig bli för tidigt att lära sig hur man för sig på ett cocktailparty. Hur man känner igen en god flaska champagne, delikata skaldjur eller en fräck sportbil.








Pekbok för lite finare barn.















För att undvika missförstånd innehåller boken fonetisk skrift.
Perfekt när man som vi bor i Halmstad och gärna vill
säga spååaatbil. Toppen!

Idag regnar det ute - igen.
J kommer strax hem från jobbet. Förhoppningsvis i ett helt stycke men troligtvis som en dränkt katt. Han cyklar. Bilen står här hemma på uppfarten ser ni. Där står den ju bra. Jag och E trotsade regnet innan idag. Vi gjorde några ärenden i en ganska så folktom stad. Dagens statsrundtur bjöd inte på några stora inköp men hade man velat göra det, hade det varit en perfekt dag för shopping. Inte en endaste kö nånstans.

Nu är det full fart på den minsta människan här hemma. Sittandes i en gåstol med åtta hjul. Med en blå plastmugg i högsta hugg utforskas vårt hem in i minsta detalj. De små benen rör sig som trumpinnar, liksom flyger över golvet. Fram. Tillbaka. I sidled likt en krabba. Ju mer benen rör sig desto fortare går det. Det är något lilla E lärt sig sen länge. Snart är det dags för en lektion i vett och etikett.

Trevlig kväll!

Regn

Regn är också ett väder. Regn är egentligen inget att hetsa upp sig över.
Det går liksom inte att ändra på ändå. Men när det regnar så mycket så att man känner att man verkligen inte vill gå ut, kanske på hela dagen, då kan det vara på sin plats med en liten negativ reaktion. En sån dag är det idag.
Fi faen vad det regnar! Den som myntade uttrycket "det finns inget dåligt väder - bara dåliga kläder" kan slänga sig i väggen. Fullkomligt. Tack och lov är E fortfarande liten och omedveten om sin ömma moders klenhet vad det gäller dagens väderlek. Jag har faktiskt lite ont i min axel också. Faktiskt...
E:s fader har dock gett sig ut. Med regnställ, långkalsonger och gummistövlar. Han var tvungen. Annars hade han nog också valt att kura inomhus.

Igår kväll såg jag Hedwig and the angry inch igen, för vilken gång i ordningen vet jag inte. Första gången jag såg den var i ett filmtält på Malmöfestivalen tillsammans med LJH. För J var gårdagens visning premiären. Han gillade den. Jag älskar den.
Och musiken - shit vad bra! Nu måste jag försöka få tag på soundtracket. Jag har googlat och fann att det finns att köpa över nätet för runt tvåhundralappen. Mmmm..., får fundera på det där. Tills dess får jag lyssna på You Tube.

Andra saker att fundera på idag:
När det är dags att lägga in en ny vedpinne i kaminen.
Om jag kanske ska dra igång bastun.

Schemat är späckat som ni förstår...

Jevla jevla Russintant!

Föreningen "vi som saknar empati för småbarnsföräldrar" representerades igår av en riktigt sur och bitter Russintant.
Jag har stött på en och en annan föreningsmedlem förut, inte minst nu i vintras då snön hindrade småbarnsmorsan från att rulla sitt ekipage säkert uppe på trottoarerna, men gårdagens representant är den enda som hittills uttryckt sig verbalt. Efter att ha betalat varorna på ICA smyger sig en tanta upp bredvid mig och väser
"och så dom här jävla barnvagnarna..."

Du din jevla Russintant.
Varför gick du din väg när jag försökte prata med dig.
Jag bad ju om ursäkt, jag sa det högt och tydligt. Det hörde du väl?
Förlåt att jag stod i vägen för dig, sa jag.
Inte för att jag tyckte att jag behövde. Nej.
Men för att jag tänkte att du kanske längtade efter lite mänsklig kontakt. Ty en kvinna som du har säkert inte det så roligt. Du har kanske inte en endaste riktig vän i hela världen och har troligtvis ingen i din närhet som har barn. Kanske har du ont av ledvärk och en make som matar dig med småspik varje dag.

Du din jevla Russintant, jag minns minsann hur du ser ut.
Nästa gång jag ser dig ska jag smyga upp bakom dig med barnvagnen och köra på dig. Liiite...

Betraktelser från ett soffhörn

Vi firade Valborg ordentligt.
Eller rättare sagt, jag gjorde det. Med besked.
J firade lite mer stillsamt och tog efter någon timme med sig E hem för att krypa till kojs. Undertecknad stannade kvar på festen.
Ihärdigt skålande och skrålande. Ni känner väl mej?
Nåja, så sen blev jag inte.
Jag är ju numera förälder, en ansvarsfull sådan...
Men jag blev tillräckligt sen för att dagen efter skulle bli just "dagen efter".
Dagen efter regnade det. Jättemycket.
J och E knallade iväg med vagnen till farfar.
Jag låg i soffan och kved.
Tänkte att jag hellre föder barn än genomlider en rejäl bakfylla.
Slötittade på teve. Toy Story och Så ska det låta.

Betraktelse nummer ett:
Jag lever troligtvis ihop med en av världens bästa män.
J tar hand om mig. Han låter mej vara precis som jag är.
Och framförallt, han är en fantastisk pappa till Lilla E.
Fast allt det här visste jag ju egentligen redan...

Betraktelse nummer två:
Toy Story, vilken film! Får nog allt omvärdera det här med animerad film. Gillar Hitta Nemo och nu hade jag behållning
av att titta på en tecknad cowboy. Vilken grej!

Sedan kom en söndag. Vi var ute i det fina vädret.
J målade. Jag planterade.
E underhöll oss och grannarna med sina konster
och sitt vitaminburks-rassel.
Det var en fin dag. På kvällen grillade vi.
På teven var det Humorgala till förmån för Unicef.
Jag skrattade flera gånger, tyckte om musiken
men blev samtidigt rörd till tårar.
Inslag från Kambodja och jordbävningsdrabbade Haiti.
Dessa barn, dessa barn.
Sargade, förstörda. Som aldrig får en chans.
Alla människor i vår värld som tvingas utstå våld och förtryck.
Många som knappt har mat för dagen och där morgondagen
är allt annat än en självklarhet.

Betraktelse nummer tre:
Jag har det så bra. Jag behöver inte gå och lägga mig hungrig,
om jag inte själv vill. J har det bra (jodå.., jag lovar).
Lilla E har det bra och håller på att utvecklas till en alldeles speciell individ, som är trygg, nyfiken och skrattar högt.
Detta skratt, som bara bubblar.
Som man blir så lycklig av att höra.

Och jag tänker på människorna, barnen, från inslagen på teve.
Hur många av dessa lever idag?
Jag är redan världsförälder genom Unicef.
Är du?