Jag är uppriktigt sagt otroligt glad över att bo i ett land där du faktiskt har möjlighet att vara hemma med ditt lilla barn och samtidigt få ersättning för det. Men sanningen är att jag är lite rädd för försäkringskassan. Det här med föräldradagarna och pengarna har hittills fungerat bra. Tror jag. För jag vågar inte riktigt kolla efter. För hittar jag något som jag undrar över,
som inte stämmer, så måste jag ta kontakt med någon på försäkringskassan. Och jag förstår nästan inte vad de säger när
de pratar med mig. För de talar ett främmande språk där siffror och nummer är av stor betydelse. Och jag förstår knappt deras blanketter. Som ska fyllas i. Och intygas på heder och samvete. På HEDER OCH SAMVETE!
Jag gör så gott jag kan, kan inte det räknas? För det är helt sant. Jag gör så gott jag kan. Med den intelligens jag är begåvad med. Förhoppningvis räcker det hela vägen fram.
Nu en gammal låt med The Cardigans på radion som jag inte har hört på vääääldigt länge. Den kan få bli temat för dagen:
Rise and Shine.
torsdag 3 juni 2010
tisdag 1 juni 2010
Juni
Nu är det officiellt sommar.
Juni, Juli, Augusti - allting verkar lättare då.
Så säger han. Per Gessle.
Jag ser verkligen fram emot sommaren och är nyfiken på vad den kommer bjuda på. Förhoppningsvis blir det många, långa, sköna dagar. Sol och bad. Sköna cykelturer med Lilla E bakpå.
Partaj med finaste vännerna och kanske några små utflykter.
Jodå, jag är redo för sommar.
Även om.., även om.., jag fortfarande inte kommer i de där vita jeansen som hänger i garderoben. Jag kommer att flyta ut i brassestolen lika mycket i år som förra året. Och då kunde jag skylla på att jag var gravid. I år finns inga ursäkter förutom lättja. Min mage är som en deg. Man kan knåda den.
Trots det har jag bestämt mig för att jag inte ska gömma mig bakom några tunga badlakan på stranden i sommar. E ska minsann inte ha en morsa som gömmer sig. Nu är det färdigt med sånt. Nu njuter vi av livet. Hör ni det? Nu njuter vi!
Sen kan man ju alltid spänna skinkorna och fresta magmusklerna lite under tiden. När andan faller på.
Jag kommer med all säkerhet inte att vara en av de smalaste kvinnorna på stranden i sommar. Men jag kommer troligtvis att vara en av de lyckligaste.
Juni, Juli, Augusti - allting verkar lättare då.
Så säger han. Per Gessle.
Jag ser verkligen fram emot sommaren och är nyfiken på vad den kommer bjuda på. Förhoppningsvis blir det många, långa, sköna dagar. Sol och bad. Sköna cykelturer med Lilla E bakpå.
Partaj med finaste vännerna och kanske några små utflykter.
Jodå, jag är redo för sommar.
Även om.., även om.., jag fortfarande inte kommer i de där vita jeansen som hänger i garderoben. Jag kommer att flyta ut i brassestolen lika mycket i år som förra året. Och då kunde jag skylla på att jag var gravid. I år finns inga ursäkter förutom lättja. Min mage är som en deg. Man kan knåda den.
Trots det har jag bestämt mig för att jag inte ska gömma mig bakom några tunga badlakan på stranden i sommar. E ska minsann inte ha en morsa som gömmer sig. Nu är det färdigt med sånt. Nu njuter vi av livet. Hör ni det? Nu njuter vi!
Sen kan man ju alltid spänna skinkorna och fresta magmusklerna lite under tiden. När andan faller på.
Jag kommer med all säkerhet inte att vara en av de smalaste kvinnorna på stranden i sommar. Men jag kommer troligtvis att vara en av de lyckligaste.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)