Några veckor innan Lilla E kom till världen, åkte vi till Göteborg och Ullevi för att se, och höra, U2. Lilla E låg visserligen djupt inbäddad i min mage, men jag hade ändå tagit med mig en kudde att lägga ovanpå magen under konserten. Om ljudet skulle bli för högt och kanske kännas obehagligt för den lilla sparven. Det var en sån härlig dag. Jag minns själva känslan. Jag minns vad jag hade på mig. Det var varmt och skönt. Jag, J, brorsan och K hade tagit bilen till Göteborg. Där mötte vi upp med L och M.
Vi inledde med att gå och äta på en restaurang på Avenyn. Jag åt en club-sandwich. Efteråt drog vi oss bort mot Ullevi och folkvimlet. Jag såg så mycket fram emot att få se U2. Hade sett dem flera gånger tidigare, men den här gången kändes det lite extra speciellt. Självklart för att jag var gravid. Konserten började. Vi hade kanske inte de bästa platserna, satt så att vi liksom såg scenen högt uppe från sidan, men jag sög i mig allt och njöt av varje sekund. De körde en del låtar från senaste plattan och en av dessa låtar var- och är-, en av mina favoriter: Magnificent.
"I was born, I was born to be with you in this space and time. After that and ever after..."
Efter konsertens slut, och vi skulle lämna Ullevi, hörde jag ur myllret att många var missnöjda med låtvalen för kvällen. Jag förstod inte vad de pratade om. För mig hade det varit en fantastisk upplevelse, från början till slut. Från min plats uppe på läktaren hade jag fått se och höra min första och största musikaliska kärlek framföra låt efter låt. Gamla som nya låtar. Jag sjöng med. Vissa gånger under konserten pressade jag kudden mot magen så hårt, så hårt. Och ibland kunde jag känna hur den lilla sparven i min mage gjorde några extra kullerbyttor.
Drygt två och ett halvt år senare åker vi bil Lilla E och jag. Hemma i Halmstad. Jag bakom ratten, E sittandes i sin stol. Vi är på väg till en kän vän. Jag trycker på skivan i CD-spelaren, och där är de ju. U2. Med just den låten. Magnificent. Alla minnen från konserten väller över mig och jag klämmer i, för full hals. Och när jag tittar på Lilla E får jag ett leende tillbaka. Sen börjar den lilla fastspända kroppen att röra sig i takt med musiken. Det slår mig då att U2 faktiskt var något av det första E fick lyssna på. Rent ofrivilligt, liggandes i min mage. Och nog är hon fantastisk - Magnificent!
Idag har vi firat vår tredje Mors Dag tillsammans. En solig dag som började med frukost på sängen och en bukett rosor.
