Nitton dagar senare

Jag är inne på min andra - och sista jobbvecka. Nästa vecka kastar jag mig på nytt ut i den stora friheten. Bara smaka på orden.., SJU VECKORS LEDIGHET! Hade ju ett par härligt lediga veckor där runt midsommar. Midsommar ja... Firades traditionsenligt med dans kring stång, nubbe och sill. Först hemma hos farfar, sedan i stugan i Frösakull. Årets upplaga av potatistävlingen vanns av kusin O. Efter helgen blev det ett besök på banken för att fixa med våra huslån. Det är verkligen megaläskigt det där med att ha en hel massa lånade pengar. Men nånstans måste man ju bo och ja, självklart, fixar vi det där ekonomiska. Trots lång och utdragen föräldraledighetslyx. Det är bara det att, när man väl sitter där, med sina samlade finanser framför sig, så känns det ganska så deppigt. Sen glömmer man det lika snabbt igen. Tricket är kanske att ha duktigt utvecklade försvarsmekanismer. Nåväl.., ett par dagar senare var det premiär på Leffes ute i Tylösand och omvärldens måsten och krav minskade för varje glas som rann ner. Snälla U hade fixat biljetter till oss och det blev en trevlig afton! Även en 40-års fest i ett partytält på stranden i Grötvik har hunnits med. Däremellan sol och bad. Och massor av småbarnsgos med Lilla E. Lilla E som precis haft en febertopp, troligtvis på grund av en envis kindtand som ännu inte lyckats gräva sig upp. J:s föräldraledighet är nu officiellt slut. Han har nu ett par veckors semester, sen väntar jobb igen. Tiden går. För jag har blivit utsedd till att under de fyra kommande veckorna vara med i juryn till Svensktoppen. Jag lyssnade och röstade för första gången i går. Inte en enda dansbandslåt spelades. Ingen Mats Bladz. Ingen Mats Rådberg. Men väl Hoffmaestro. Tiden går.