På självaste Nationaldagen...

...tänkte jag summera helgen. Konstatera. Att min allergi återigen är tillbaka. Damn that grass! Vackert är det men underbart farligt för mina slemmenhinnor. Jag börjar varje dag med ett vitt litet piller. Då känns det bättre efter en stund. I helgen har vi grillat och ätit en massa gott. Jag har inte alls rört på mig så mycket som jag borde. Men jag har lukat i trädgårdslanden och sprungit hit och dit efter Lilla E. Alltid något. Nu är det måndag kväll och hela helgens värme dröjer sig kvar. Lilla E plaskar i badet tillsammans med J inne i badrummet efter en lång och händelserik dag ute i vår trädgård. Nyss var tre av grannbarnen här och lekte, H W och F. Tre pojkar alla flera år äldre än vår Lilla E, men så söta och rara. Utan att tveka kickar de boll med vår Lilla, leker i sandlådan eller puttar på där bak när det ska åkas Bobby Car. Resten av hela helgens värme och aktiviteter kommer här i bildform...


Finaste barfotafoten...


Ett Guldigt regn mot en blå, blå himmel. Hemma hos mor och far. Tack för hjälpen i helgen!



Och som sig bör när man är på festival dricker man öl, så även vi. På Laholms kulturfestival dricker man givetvis Sofiero. Där var vi i lördags. Kolla ljuset, solen! Så har det varit hela helgen. Solbrännan börjar nu bli ett faktum...



Åååh Sator! Festivalkvällens absolut största behållning. Om man bortser från fint sällskap och gemütlische folkvimmel förstås. Sator såg jag första gången i Hultsfred i början av 90-talet. Lördagens konsert återuppväckte något i mitt rock n rollhjärta. Bra uppvärming inför sommaren!


Trevliga är de också. Här har ni ett par av dem, efter att J köpt en t-shirt. Ja.., jag bad om att få ta ett kort. Lite nördig är man ju allt...








Efteråt, när allt nästan var över, när klockan var mycket och vi ville hem. Ringde vi efter en taxi. Det tog eeeevigheter för den att komma. Då tog jag den här bilden, på Laholmsk gatsten. När vi stod där och väntade på taxin konstaterade vi säkert tjugo gånger att J hade köpt sig en snygg
t-shirt.













Det var trevligt att vara i Laholm. "Bra jobbat" ropar jag till dem som varit med och styrt upp kulturkalaset. Gör Ni om det till nästa år så kommer vi då också!


Och i vimlet på festivalen dyker Conny upp. Han bor i ett hus utanför Laholm. Han tycker inte om att cykla men tittar gärna på film. Conny påstår att jag är lik denna kvinna. En författarinna som heter Janet Frame. Jag vet inte det jag... Men Conny du är förlåten. Kan inte påstå att jag gillar dig, men du är förlåten. Cykla lugnt!