Lite statistik

Om 29 dagar åker vi på semester.
Om 85 dagar är det julafton.
Om 95 dagar börjar jag knega igen.

La Clique

En helt vanlig söndag i Halmstad.
Ett fullsatt cirkustält i stationsparken.
Ett gäng performers från öst och väst.
En entusiastisk publik. Mitt i denna satt J och jag.
Vi skrattade, höll andan, rullade med ögonen och bara lät oss serveras storslagen underhållning.

De här bilderna har jag lånat från www.lacliquelondon.com


En man i jeans. Ett vattenfyllt badkar. Två linor som hänger från taket. Akrobatik till jazzmusik som strålar ur högtalarsystemet. Vackert!


Två tennisrackets. Och gummimannen Captain Frodo. Att pressa sin kropp genom en tennisracket är lite klurigt. Men det visar sig inte vara omöjligt. Ingenting är omöjligt.
Seså, börja öva nu!

Detta och mycket mer fick vi se.
La Clique har varit i stan och det var rent ut sagt fan så skoj!

Tapeter

Det verkar som att vi gillar att hålla igång, för jag tycker vi knappast gör nåt annat än att fixa och greja här hemma. Denna gången är det utbyggnadsdelen av vårt vardagsrum som ska få sig en omgång. Vi ska måla och tapetsera. Projektet kommer ta sin början inom kort. Troligtvis nästa vecka. Tapeter är redan fixade. Jisses så mycket snygga tapeter det finns! Men att välja vilken vi skulle ha var faktiskt inte svårt alls. Vi fastnade direkt för två stycken olika. En från BoråsTapeter och en från Duro. När vi kollade priset märkte vi att den ena var 300 kronor dyrare än
den andra. Valet blev därför enkelt. Den billigaste it is.
Det bidde denna hära:



Tapeten heter Picknick, Grön Essens. Den är ganska mörk men kommer bli jättebra i kontrast till våra stora fönsterpartier.
Fy tusans vad här ska fixas. Och sen när det är klart ska det piffas som bara den!

Dagens Stenmark

Jag gillar Jan Stenmark.

Vi har inte kunnat klippa vår gräsmatta på länge nu. Regnet sätter käppar i hjulen. Vårt gräs växer och växer. Snart är det längst.
Mycket längre än grannens.

Det är allvar nu!

Vi tog med oss Lilla E och gick bort till vallokalen strax efter lunch. Utanför lokalen stod representanter från tre partier som alla vädjade om din röst. Inne i lokalen var det lång kö, många som ville rösta. Efteråt tog vi en promenad och diskuterade våra val. Vi kände oss nöjda. Runt kvarteret gick vi, bort till affären och köpte lite middagsmat. Fixade till färsk pasta med kryddig köttfärssås - gott gott! Sen drog J till Örjan för att kolla fotboll.
Jag och E stannade inne och lekte, läste saga, sjöng. Borstade tänderna och bytte om till pyjamas. Vällingen hann inte bli uppdrucken innan John Blund knackade på.

Vår Digital-tv har krånglat jättemycket, så även i går kväll.
Jäkla Telia! Jag har varit i kontakt med dem nu på morgonen
och fått nya instruktioner - igen. Puh!
I alla fall, i går kväll skulle vi ju då titta på SVT:s valvaka.
Spända var vi. Bilden på tv:n frös. Arrgh...
Fick inte igång den igen.
Nu löste det sig ändå eftersom vi har en liten mini-tv på övervåningen. Så där trängde vi ihop oss och satt och tittade.
På eländet. Vi såg hur Sverigedemokraternas stapel växte sig större och större. Jag grät. J gick och la sig. Jag satt kvar.
Helt förstummad.

Jag såg hela valvakan. Jag såg och hörde hur Mona Sahlin i talet till sina partikamrater upprepade orden, liksom ett mantra, det är allvar nu. Ja, nu är det allvar! Jag tycker att alla ska ha en chans. Oavsett om du bor i Rinkeby eller i Helsingborg. Jag tycker att vi ska finnas till för varandra. Och jag tycker mycket mer än så.
För första gången i mitt liv känner jag att jag borde engagera mig politiskt. I alla fall bli stödmedlem i nåt parti och på så sätt visa mitt motstånd mot Sverigedemokraterna och den politik de bedriver. Det är allvar nu! Jag vill inte leva i ett Sverige där människor inte är lika mycket värda. Inte är välkomna.
Som en tjurig treåring kastar jag mig på golvet.
Jag fäktar med armar och ben. Slår med dem och skriker ut:
JAG VILL INTE! JAG VILL INTE!!

"Främlingsfientligheten är en pest och ett hot mot all mänsklighet och solidaritet. Ingen människa på jorden har bestämt var han eller hon ska födas eller av vilka föräldrar. Mänskligheten är betjänt av olikheter."
- Björn Ranelid

Hos doktorn

Jag är nu inne på min andra vecka med förkylning.
Den här omgången. Det är tröttsamt. Orkar inte.
Tänkte att jag skulle försöka göra nåt åt det. Så jag ringde och bokade tid hos doktorn. Doktorn tittade in i min näsa. Han tittade i min hals. Knackade mig lite varstans i ansiktet. Han frågade frågor. Jag svarade. Sen sa doktorn att jag är väldigt förkyld och att det inte är så konstigt att jag är trött. Han skrev ut mediciner. Jag åkte och hämtade dem direkt. Tog en tablett på stående fot inne på Apoteket. Jag vill bli frisk. Nu!

Sydamerika 2005

Jag går igenom datorn. Tittar på bilder. En massa minnen sköljer över mig. Jag bläddrar bland fotografier som jag inte sett på jättelänge. Ett efter ett kryper de fram ur glömskan. Jag ler åt alla upplevelser, åt alla människor jag träffat. Sydamerika hände innan jag träffade J. En del av mig önskar att han också hade fått uppleva Inkaleden med Machu Picchu, de slingriga vägarna i Bolivia, det goda Argentinska ölet i Salta och Santiagos myllrande folkliv.
En annan del är glad över att det faktiskt bara är mitt. Mitt alldeles egna. När jag tittar på bilderna kan jag fortfarande känna kylan och den klara luften, tidigt på morgnarna precis när solen gått upp. Senare på dagen solen och värmen som sprider sig. Dofterna. Och inte minst blodsmaken i munnen efter att ha kämpat mig upp till toppen av Inkaledens högsta punkt.


När vi var i Chile avled den dåvarande påven. Hela Santiago fylldes av sörjande katoliker. Därav kravallstaket...
















I Peru. Strax innan vi ska börja gå Inkaleden. Laddade till tusen var vi allihop med vattenflaskorna i högsta hugg. I fickorna snabb energi i form av Snickers.


Efter fyra dagars vandring kom vi fram till Machu Picchu. Svårslaget. Värt varenda steg och skavsår.




Lamadjur syntes till lite här och där. Detta bodde i Bolivia.







Coca-blad till försäljning i La Paz, Bolivia. Hjälper mot höjdsjuka. Säkert mot mycket annat också...











Det var en fantastisk resa. En resa som gjorde att jag just i detta nu längtar efter att ge mig ut igen. Denna gången med J och finaste Lilla E. Det spelar (nästan) ingen roll vart vi åker.
Bara vi gör det tillsammans!

Plötsligt händer det - del 2

Äntligen!
Nu har det börjat.
Jag håller på att kolla igenom våra bilder.
Det är tusentals.
De har legat gömda på datorn allt för länge nu.
Nu ska de framkallas. På riktigt.
De ska klistras in i album.
Jag ska skriva små bildtexter:

"Utsikt från vårt fönster"
"Skål och tack för nästa"
"Solnedgång över Koh Chang"
"Världens gulligaste"
"Ingen rök utan eld"

Det kommer att bli svettigt. Och dyrt.
Men det kommer att bli fint.

Födelsedagen

Vår lilla stjärna har nu firat sin första födelsedag. Det var en
bra dag som började tidigt på morgonen med välling och presentöppning. Den fortsatte sen med mer presenter och gratulationer - tack så mycket!
Efter lunch började kalaset. Hela vår fina, stora familj kom hem
till oss och gratulerade. Jag och J hade pyntat med ballonger och dukat två långbord. Lilla E var inte jordens piggaste men gjorde sitt bästa för att orka med. Presenterna innehöll så mycket roligt! E lekte med sina kusiner och hade kul trots sin förkylning.
Till fikat serverades det goda kanelbullar och smarriga kakor.
Och jag hade bakat två olika sorters tårta. E fick givetvis smaka.
Det var premiär för den delen av kostcirkeln. Hmmm.., jodå...
Tårta är nog gott men än så länge är mosad banan och gröt godare.


Presentöppning på morgonen. Den här paketen innehåller en spelande nyckelpiga. En sån har E aaaalltid velat ha!



Det som blev kvar av tårta nummer två. Banan/choklad och grädde. Mums!



Som sagt, E fick så många fina saker. Böcker, en pyjamas, kläder,
en låda att lägga klossar i, mockasiner (ett litet barn i mockasiner kan mycket väl vara det sötaste som finns...), en tunnel som man kan krypa i och mycket mycket mera. Tre av paketen innehöll Duplo-lego så nu kan E bygga sig ett helt eget Hotell Tylösand med tillhörande spa-avdelning.

Det är lätt att bli sentimental i ett sånt här läge. Inte minst slås man av att tiden går så fort. För drygt ett år sen var E "bara" en stor spännande kula och vi var så förväntansfulla. På den tiden var det bara J och jag. Sen en solig dag i september blev vi tre. Lite tidigare än beräknat, lite smidigare än vad vi någonsin kunde föreställa oss. Älskade Lilla E vad vi tycker det är roligt att vara med dig. Tack för att du ville komma till oss!
Nu längtar vi efter att kunna pussa på dig utan att få munnen full med snor.

En gång till åh...

Som en kär gammal vän har den kommit tillbaka. FÖRKYLNINGEN!
Den knackade på vår dörr i tisdags kväll. Förra gången var jag den enda som drabbades. Nu är det Lilla E som fått det värsta. Rinnig snuva, rinniga ögon med gul smörja, feber, hosta och den lilla rösten som i vanliga fall kvittar glatt är nu hes, så hes. Jag har också blivit snuvig. Och är hes. Långt värre än Bonnie Tyler var när hon var som bäst. Jag har sedan en timme tillbaka infört talförbud. Vilket givetvis gick åt pipsvängen direkt, det visste jag ju. Men det skadar ju inte att försöka. J verkar stå pall för bacillerna den här gången också. Han ska laga mat till mig, till oss, i kväll. Det blir kyckling och rostade grönsaker. Parallellt med allt detta pågår födelsedagsförberedelser och tårtbak. För i morgon är en stor dag, E fyller 1 år. Förhoppningsvis kommer tårtan att smaka och presenterna vara roliga trots eländig snuva.

IKEA-Liseberg-Gekås/Ullared

Den turnén går inte av för hackor inte. Det mesta hände i söndags.
Vi klev upp i ottan och sladdade in framför IKEA i Kållered strax innan de öppnade klockan 10. Eftersom vi visste vad vi ville ha och skulle köpa så tog det nästan ingen tid alls. På 45 minuter hade vi gjort det vi skulle. Vi blev 940 kronor fattigare. Efter shoppingen fick Lilla E lite energipåfyllning i restaurangen, för vi skulle ju åka vidare. Mot Liseberg.

Med i bilen hade vi J:s syster S och J:s mamma. På Liseberg mötte vi upp med resten av familjen. Det var Skanska som bjöd in till familjedag på Liseberg. Med andra ord så fick man inträdet betalt och så fick var och en ett åkpass. Samt en rabattcheck på mat. Att det sen var HUR MYCKET FOLK SOM HELST på Liseberg är ju en helt annan sak. Vädret gjorde nog sitt till kan jag tänka. Det var stundtals riktigt varmt och sol. J och jag åkte en grej; Lisebergsbanan. Sen orkade vi inte stå i fler halvtimmesköer. E åkte Kaninresan med farmor och en annan karusell med J. Trummeliten tror jag visst att det var. Det var nog varken roligt eller tråkigt. Lite spännande kanske. Barnet visade just ingen större entusiasm, och det kan man ju förstå med tanke på åldern. Nästa år, om det blir Liseberg då, då blir det säkert annorlunda.

Så småningom lämnade vi Liseberg och familjen bakom oss.
Vi åkte till Ullared där varken jag eller J hade varit på jääääättelänge. Tänkte att vi skulle inhandla lite till E. Kanske lite höst-vinterkläder. Någon födelsedagspresent. Vi kom dit strax innan de skulle stänga så det var inga större diskussioner som hanns med. Men oj så mycket grejer där var. Alltså bra grejer, som vi kände att vi behövde. Till en långt billigare peng än i andra affärer. Som småbarnsföräldrar fick vi nu gå in på avdelningar där vi aldrig hade varit förut. Och leksaksavdelningen, toppenbra inför kommande födelsedagar och julaftnar... Någonstans bland Legobitarna kopplades högtalarsystemet på och en röst berättade att Gekås nu skulle stänga för dagen. Jaha, sa vi och gick mot utgången. Ingen kö alls. Ja, faktum är att Gekås gav ett sånt trevligt intryck att jag bestämde mig för att åka dit snart igen. Vilket jag och E gjorde. Igår. Fler fynd inhandlades och efter vår tvådagars shoppingtur kan sägas att vårt hem nu är helt komplett. I alla fall för ett tag framöver.

Idag tar vi det lugnt, återhämtar oss från alla våra utflykter, och inväntar E:s lekkompis från föräldragruppen som tillsammans med sin mamma kommer hit i eftermiddag. Innan dess måste jag gå ett varv med dammsugaren för att förhindra att de små blir fullkomligt täckta av dammråttor. Lunch ska också hinnas med. Och i väntan på det går jag, ja just det.., ut och hämtar posten.

Au revoir!